Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därpå Ulysses de lyftade ner ifrån rymliga däcket
jämte den bädden, han vilade på, med dess linne och bolster,
läggande saktligen ned den sovande kungen på sanden,
fraktade skänkerna sedan i land, som Faiakernas stormän
givit till avskedsgärd uppå maning av höga Athene.
Invid olivens stam de nu lade dem samlade neder
undan från vägen, att ej någon vandrare måtte dem finna,
innan Ulysses vaknade upp, och sakerna stjäla.
Själva de styrde så hemåt igen. Men icke förgätit
hade Poesidon det hot, han mot gudalike Ulysses
slungat en gång i sin harm, och till Zeus han forskande talte:
"Fader Kronion, ej kommer jag mer att bland saliga gudar
hållas i aktning, då dödliga män bevisa mig vanvörd,
såsom Faiakerna nu, fast från mig de leda sin härkomst.
Ty även nu var jag sinnad att först efter lidanden många
släppa Ulysses hem, men hans hemkomst aldrig jag riktigt
gjorde om intet, då själv du en gång ju den lovat och tillstatt.
Nu ha de fört honom sovande hem på ett skepp över havet
redan till Ithakas ö och överhopat med skänker,
guld och koppar i mängd och vävda kostliga kläder,
mer än från Troja han skulle fört med, om han lyckligen hemlänt
utan förlust och med hela den lott, som av bytet han erhöll."
Svarade då molnskockaren Zeus och sade till honom:
"Ha! jordskakare, väldige gud, vad var det du sade?
Visst ej de högste dig visa förakt, och omöjligt dem vore
dig att bemöta med hån, som är den förnämste och äldste.
Men om av dödliga någon, förhävd av sin makt och sin styrka,
icke dig ärar, så står i den makt ju att hämna dig sedan.
Därför nu gör, som du vill, och som kärast det är för ditt hjärta."
Honom svarade då jordskakaren, starke Poseidon:
"Var gång ville jag strax, skysamlare, gjort som du säger,
men jag har fruktat beständigt och skytt för att väcka din vrede.
Nu vill jag följa min lust och krossa det präktiga skeppet
ute på blånande djup, när det vänder tillbaka från färden,
så att de akta sig se’n och sluta att främmande gäster
hjälpa till hemmet, och kring deras stad skall jag lägga en fjällrygg."
Svarade då molnskockaren Zeus och sade till honom:
"Käre, det synes nu mig, som skulle det vara det bästa,
att när det ilande skepp för allt folket är synligt från staden,
då invid kusten just till en klippa förvandla det plötsligt,
vilken ser ut som ett skepp, så att alla de dödligas undran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
