Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Ulysses inkommer till staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sade, och pallen han makade fram, som stod under bordet,
den han vid gillena hade till stöd för de glänsande fötter.
Alla de övirga gåvo en bit, så att ränseln blev uppfylld
både av bröd och av kött, och redan tillbaka till tröskeln
tänkte Ulysses att gå för att smaka achaiernas gåvor,
trädde dock först till Antinoos fram och sade till honom:
"Giv mig du också, min vän! Du tycks mig ej vara den sämste
ibland achaierna här, men den främste; du liknar en konung.
Därför jag måste av dig framför allt ha den rikaste gåvan
nu av din mat och jag prisa dig skall överallt uppå jorden.
Lycklig jag varit en gång även jag och bland människor bofast;
rikt var välsignat mitt hus, och ofta jag gav åt den arme,
huru han också såg ut, och vadhelst för nöd honom tryckte;
trälar jag ägde i tusendetal och allt vad för resten
krävs för ett lyckligt liv, och som låter en räknas bland rika.
Allt är förintat av Zeus, ty så har väl honom behagat.
Han mig förledde att segla åstad med en vikingaskara
bort till Egypten, i världen så långt, att fördärvas jag måtte.
Där i Egyptens älv jag förlade de toftade skeppen.
Genast befallde jag då mina övriga kära kamrater,
att de därnere på strand skulle stanna och skeppen bevaka,
medan jag skickade spejare hän till de höjder där voro.
Dock i sitt övermod de stävjade icke sin stridslust,
utan de skövlade strax egypternas härliga åkrar
rövade kvinnor och jollrande barn och på åkrarna männen
slogo ihjäl; dock snart kom jämmerropet till staden.
Där ljöd en maning till strid, och när morgonrodnaden uppgick,
kommo de; slätten blev full av krigarevagnar och fotfolk
och av den mordiska kopparens glans; men ljungarn Kronion
spridde förvirring och flykt bland mitt folk, och där vågade ingen
hålla mot fienden stånd, ty på sidorna alla var döden.
Många nu fienden dräpte av oss med den eggade kopparn,
många han levande tog och dem släpade med sig i träldom.
Mig de förärade bort till en gästvän, kommen från Cypern,
Dmetor, av Jasos en son och rådande konung på Cypern;
därifrån lände omsider jag hit, av lidanden jagad."
Honom Antinoos svarade då med en rytande stämma:
"Vad för en gud har den plågan sänt hit att fördärva vår målro?
Stanna därborta i saln och från mitt bord håll dig på avstånd,
annars så skall du få se på ett bittert Egypten och Cypern!
Maken har aldrig jag sett till gåpående tiggarefräckhet.
Gör du ej ronden från man och till man, och de giva dig också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
