Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Ulysses slåss med tiggaren Iros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångat att mista sitt liv för Telemachos’ händer och spjutudd.
Åter han satte sig ner på den stol, som han nyss hade lämnat.
Men hos den kloka Penelope nu, Ikarios’ dotter,
väckte den tanken till liv strålögda gudinnan Athene
att sig för friana visa igen, för att högt måtte svälla
hjärtat i friarnas bröst och hon själv för sin son och sin make
måtte sig ärevärdare te än nånsin tillförne,
och hon förläget leende nu tog till orda och sade:
"Hågen mig manar, Eurynome, nu såsom aldrig tillförne
att mig för friarna visa, så högt jag än hatar dem alla;
gärna ett varningsord till min son jag ju ock ville säga,
att han ej dväljas må bland de trotsiga friarna ständigt.
Fagert de orda förvisst, men å ont de tänka bakefter."
Genast Eurynome då, hennes skafferska, svarte och sade:
"Ja, du har alldeles rätt, mitt barn, i vart ord, som du sade.
Därför gå du bara ner och förmana din son och det öppet,
men du skall bada dig först och på kinderna stryka dig salva;
visa dig icke så där med ditt ansikte grumligt av tårar.
Ja, gå du ner, ty ej värre det finns än evinnerlig jämmer.
Redan din son har ju hunnit de år, som du bedit så ivrigt
gudarna om att få se, då han skulle få skägg på sin haka."
Svarade kloka Penelope då och sade till henne:
"Råd mig till detta, Eurynome, ej, hur väl du må mena,
att jag skall bada mig först och på kinderna stryka mig salva.
Ack, min fägring den plånades ut av olympiska gudar,
ifrån den dagen min make drog bort på de hålkade skeppen.
Gå nu och bed Autonoa strax att med Hippodameia
komma hitupp för att följa mig åt därnere i salen.
Ej vill jag ensam till männen gå in, ty det väcker min blygsel."
Så hon talte, och strax utur kammaren hastade gumman
för att befallningen åt tärnorna ge och dem mana att skynda.
Nu var på annat betänkt strålögda gudinnan Athene.
Ljuvaste slummer hon nedergöt på Ikarios’ dotter,
sovande sjönk hon tillbaks, och lemmarna löstes i domning,
bäst som i stolen hon satt; då prydde den höga gudinnan
henne med himmelska gåvors behag att achaierna tjusa.
Först hennes anlet hon övergöt med den himmelska skönglans,
som Kythereia sig badar uti med sitt smyckade änne,
innan hon gångar sig hän till chariternas älskliga ringdans;
gjorde så rankare drottningens växt och rikare hullet
samt hennes hy mer bländande vit än en elfenbensskiva.
Sedan hon detta beställt, hon sig fjärmade, höga gudinnan.
Nu ifrån våningen kommo de två vitarmade tärnor
in under glätigt prat, och ur ljuvliga sömnen hon väcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
