Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där jag skall mala dem mjöl! Ja, må gillet i dag bli det sista!"
Sagt; men Ulysses blev glad åt de lyckobådande orden
och över åskan från Zeus, ty han hoppades hämnd på de fräcka.
Samtliga tärnorna nu i Ulysses’ präktiga boning
samlades re’n och en flammande eld upptände på härden;
och från sin bädd steg Telemachos upp, den gudomliga yngling,
tog sina kläder uppå och sitt eggade svärd över skuldran
och på de glänsande fötterna band sina sköna sandaler,
tog så sitt väldiga spjut med vässade spetsen av koppar,
trädde på tröskeln in och talade till Eurekleia:
"Mor lilla, haven I gästen bemött med all heder i huset?
Fick han sig mat och en säng, eller ligger han kanske försummad?
Ty det kan hända min moder ibland, fast hon är så förståndig,
att hon tar miste på folk i en hast och hedrar den sämre,
medan hon låter det bättre gå bort och ej njuta sin heder."
Honom svarade då den förståndiga Eurykleia:
"Barn, du må icke så där utan sak stå och lasta din moder.
Här fick han sitta och dricka sitt vin, så länge han ville;
mat honom också hon bjöd, men han sade sig ej vara hungrig.
Och då han yttrade lust att bege sig till vila och sova,
gav hon befallning åt tärnorna strax att bädda åt honom;
men som en man, som förlorat var skymt av lycka och glädje,
kände han intet begär att sova i säng mellan lakan,
men på en tjurs ogarvade hud och en hög utav fårskinn
låg han i hallen och sov, och ett täcke vi bredde då över."
Så hon sade; men ut Telemachos gick, och i handen
spjutet han höll och var följd av två snabbfotade hundar;
raskt gick till torget han hän till de pansarklädda achaier.
Men till tärnorna ropade nu den förträffliga kvinnan,
Eurykleia, en dotter till Ops, som var son av Peisenor:
"Friskt nu till verket! En del må sig skynda att sopa i salen
och att bestänka dess golv och på prydliga stolarna breda
purpurhyenden ut, och andra må samtliga borden
torka med svampar utav och bålarna noga med vatten
skölja och dubbelpokalerna med, och några till källan
gånga åstad efter vatten nu strax och ej söla på vägen.
Länge det dröjer nog ej, innan friarna samlas i salen;
tidigt de komma helt visst, ty i dag är hos alla det högtid."
Sade, och tärnorna lyssnade till och befallningen lydde;
tjugo begåvo sig av till den mörka och skimrande källan,
medan de övriga sysslade flinkt med att ordna i huset.
Friarnas tjänare kommo nu dit och begynte att veden
klyva med säkra och hurtiga tag, och tärnornas skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
