Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedja hos ljungaren Zeus — ty allting den evige känner,
både vad ödet beskär och förmenar de dödliga mänskor —
ryckte harpyorna flickorna bort under tiden och skänkte
dem att slavinnor bli åt de rysliga hämndegudinnor.
Så må de eviga låta ock mig försvinna från jorden,
eller må träffad av Artemis’ pil jag stiga i Hades’
rysliga boningar ner, om jag endast får skåda Ulysses,
endast jag slipper att bliva till fröjd åt en ringare make.
Drägligt är lidandet ändå för den, som allenast om dagen
nödgas i tårar beständigt ge luft åt sitt plågande hjärta,
men under natten får ro, då sömnen den ljuvliga glömskan
skänker av allt, både lyckligt och ont, när han ögonen sluter.
Jag däremot av en gud förföljes ju även med drömmar.
Åter i natt vid min sida han låg och var alldeles lik sig,
sådan han var, då med hären han for, och mitt hjärta av glädje
fylldes, ty ej för en dröm jag det höll, utan trodde det verkligt."
Så hon sade, och snart gick nu upp gulltronande Eos.
Ljudet av drottningens klagan hann fram till den ädla Ulysses,
och ur sin sömn till besinningen väckt, han i förstone tyckte,
som om hon känt honom redan igen och vid huvudet stode.
Täcket han byltade hop med de fällar, på vilka han sovit
lade i salen dem in på en stol, och huden av tjuren
slängde på gården och bad så till Zeus med lyftade händer:
"Eviga Zeus, om er vilja det var, att jag skulle mitt hemland
hinna igen över länder och hav, sedan hårt I mig hemsökt,
må då ett varslande ord ifrån någon, som vaknar därinne,
göra mig viss, och ett tecken från Zeus må sig visa härute."
Bedjande talte han så och blev hörd av den vise Kronion.
Strax med en tordönsskräll från Olympens strålande tinnar
svarte han uppe i sky; då gladde sig konung Ulysses.
Även ett varslande ord från en malande kvinna i huset
hördes helt nära intill, från platsen för konungens kvarnar,
där under dagligt slit av kvinnor, inalles ett tolvtal,
maldes av vete och korn det mannanärande mjölet.
Redan de övriga lågo i sömn, sedan säden de malit;
hon hade ensam ej slutat ännu, hon var svagast av alla;
nu lät hon kvarnen stå still och talte, sin konung till varsel:
"Zeus Allfader du drott över gudar och människor alla!
Mäktigt ditt tordön ljöd från den stjärnesmyckade himlen,
fast där ej finnes ett moln; men du giver väl någon ett tecken.
Skänk uppfyllelse ock åt vad jag eländiga beder!
Låt det för friarna bliva i dag den yttersta gången
som i Ulysses’ hus de förlusta sig glada vid gillet,
dessa, som låta mig digna på knä av det gruvliga slitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
