Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra Sången. Dråpet på friarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffande mitt i hans bröst, och han jublande skrek åt den fallne:
"Nu Polytherses’ son, du begabbare, minns att din dårskap
aldrig må fresta dig mera till skryt! Låt de evige gudar
råda för tingens gång; långt starkare gudarna äro.
Tag den där vänskapsgåvan av mig till ett tack för den oxlägg,
som åt den ädla Ulysses du gav, när han tiggde i salen!"
Knappt hade ännu Filoitios talt, innan konung Ulysses
sprang Agelaos till livs och stack honom neder med lansen,
medan Telemachos kvickt på Leiokritos, son av Euenor,
stötte i livet sitt spjut och rände det tvärs genom kroppen,
så att framstupa på stället han föll och slog pannan i golvet.
Lyfte Athene då upp sin egid, den förgörande skölden,
högt under taket, och skräck förvirrade friarnas själar,
så att i salen de sprungo omkring såsom korna på marken,
vilka förfärade fly för styngen av surrande bromsen
uti den vårliga tid, då dagarna åter bli långa.
Men såsom falkar med stingande klor och med krokiga näbbar,
vilka från bergen sig lyft och slå ner på en skara av fåglar;
dessa då hasta förskrämda mot jord ifrån molnen däruppe,
dock förföljarna mörda dem grymt, och icke är motstånd
möjligt och icke är flykt, och människor glädjas åt jakten:
så de på friarna stormade lös och runtom i salen
höggo dem ner utan hejd, och braket av krossade pannor
mängdes med rosslingar hemskt, och på golvet flödade bloden.
Fram Leiodes nu sprang, på Ulysses han famnade knäna,
och med bevingade ord han bedjande talte och sade:
"Vid dina knän jag dig ber! Dig förbarma, Ulysses, och skona!
Ty det är visst, att jag aldrig med ord eller gärning förnärmat
någon av kvinnorna här i ditt hus; jag försökte fastmera
hålla de andra tillbaks, så ofta de sådant bedrevo;
men de ej lydde mitt råd att händerna hålla från illdåd,
därför nu också en jämmerlig död för sin dårskap de ljutit.
Men skall då jag, som är offerprofet, och som intet förbrutit,
ligga här mördad med dem och rättfärdighet aldrig blir lönad?"
Bister i uppsyn svarade då den förslagne Ulysses:
"Efter du kallar dig offerprofet åt den skändliga skaran,
så har nog ofta den bönen du bett, när du offrat i salen,
att först sent måtte tima för mig min ljuvliga hemkomst,
och att mitt viv måtte följa med dig och föda dig söner.
Därför du undanslippa ej skall den förskräckliga döden."
Så han talte och grep med sin seniga näve det svärdet,
som Agelaos där nyss hade döende tappat i golvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
