Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kallen den mäktige Priamos hit, att han själf må fördraget
sluta, då lofven och tro af hans trotsiga söner ej aktas,
för att ej ederna, svurna vid Zeus, måtte brytas och kränkas.
Alltid är sinnet i ynglingaår som den flyktiga vinden,
men där en gammal är med, som förflutet och kommande lika
öfverväger, där händer hvad bäst är för parterna bägge.»
Så han sade; då gladde sig högt så achaier som troer,
ty de nu hoppades hinna ett slut på bedröfliga kriget.
Spännen de ströko i leder tillbaks och af vagnarna stego,
klädde sig vapnen utaf och lade dem neder på jorden
tätt vid hvarandra i rad, blott smalt var emellan dem rummet.
Hektor nu skickade af in till staden härolder tvänne
offerlammen att hämta i hast och att Priamos kalla,
medan Talthybios strax af den mäktige drott Agamemnon
sändes till rymliga skeppen åstad med befallning att lammet
hämta, och ej var han ohörsam mot den höge Atriden.
Iris då bringade strax hvitarmade Helena budskap
och var Laodike lik, den skönsta af Priamos döttrar,
som hennes svägerska var och Antenorättlingens maka,
med Helikaon förmäld, den kraftige son af Antenor.
Henne hon väfvande fann i gemaket på ståtliga väfven,
dubbelmanteln af rödaste garn, där hon striderna väfde,
hvilka för hennes skull under Ares händer fått utstå
hästomtumlande troer och kopparklädde achaier.
Trädde till henne då fram snabbfotade Iris och talte:
»Kom nu, du huldaste barn, för att skåda, hur sällsamt bete sig
hästomtumlande troer och kopparklädde achaier!
Dessa, som bragte förut mot hvarandra därute på slätten
härnadens jämmer och längtade jämt till fördärfliga striden,
tigande sitta de nu — ty på striden är vorden en ände —,
stödda mot sköldarna, medan bredvid stå de resliga spjuten.
Blott Alexandros själf och den krigiske drott Menelaos
skola nu kämpa om dig med de väldiga spjuten i handen;
den som då segrare blir, hans älskade vif skall du heta.»
Sagdt, och i Helenas barm hon väckte den ljufvaste längtan
till hennes förra gemål och föräldrar och fädernestaden.
Hastigt sig höljande in i det silfverglänsande doket,
sprang hon ur kammaren ut, medan ögonen fylldes af tårar,
icke allena, men följd af tvänne betjänande tärnor,
Klymene, blickande stolt, och Aithra, en dotter af Pittheus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
