Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står med en döljande sky öfver skuldrorna en af de högste,
hvilken ock värjde utaf ifrån honom den vingade pilen.
Ty jag har sändt honom redan en pil och jag råkte på honom
högerskuldran, och udden gick tvärs genom kupiga plåten;
jag var så viss om att då honom nedersända till Hades
och honom fällde dock ej; en gud måtte vara mig gramse.
Nu har jag heller ej hästar och vagn, som jag kunde bestiga,
fastän en elfva vagnar väl stå hos Lykaon därhemma,
vackra och nya och färdiga just och med höljande täcken
skyddade väl och vid hvarje af dem ett par hästar i ordning,
hvilka med spelt och med ljusare korn bli fodrade rikligt.
Ja, mig Lykaon förmanade visst, den åldrige hjälten,
mycket i präktiga salen den dag, då jag gaf mig å färde,
och han mig rådde att jämt bakom hästarna stå på min
stridsvagn,
när jag bland troerna förde befäl i de häftiga strider.
Honom jag lydde dock ej, fast i sanning det varit långt bättre,
ty jag för hästarna ömmade blott, om de skulle få svälta
under belägringens tid, de som vant sig att äta så grundligt.
Därför jag lät dem bli kvar, och till fots jag till Ilion lände,
litande tryggt på min båge, som dock skulle föga mig båta.
Redan jag skickat min pil emot tvänne de yppersta drottar,
Tydeus’ son och Atriden, och båda jag träffat och bloden
lockat ur hullet fram, men jag eggat dem blott desto mera.
Ja, i en olyckstimme det var som jag krokiga bågen
lyfte af spiken den dag, då jag gick att till härliga Troja
kämparna föra åstad för att Hektor göra till viljes.
Men (om jag kommer till hemmet tillbaks och mitt öga får skåda
fädernejorden igen och mitt höga palats och min maka,
då skola fiendemän få mig hufvudet hugga af halsen,
om jag ej bryter itu och kastar i flammande elden
denna min båge på stund, som till ingen nytta mig följer.»
Honom då mälte till svar den troiske drotten Aeneas:
»Tala nu icke så där! Men det annorlunda ej blifver,
innan vi bägge med hästar och vagn mot den mannen gemensamt
rycka till kamp och försöka en dust i vår krigarerustning.
Därför, välan, stig upp på min vagn, och jag lofvar, att sedan
skall du på troiska hästar få se, som förstå att på slätten
spränga förföljande fram och att lika så flinkt fly tillbaka,
och som oss äfvenväl skola frälsa till staden, om åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
