Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty från de hästar de stamma, som Zeus vidtskådaren skänkte
Tros till ett vederlag för hans son Ganymedes, och därför
finnes ej make till dem under morgonrodnan och solen.
Afvel af dessa sig stal härskarornas höfding Anchises,
som sina ston lät betäckas af dem mot Laomedons vetskap;
sex de ädlaste fålar däraf honom föddes i gården,
fyra af dem han behöll, som vid krubban växte sig stora,
men dessa tvänne han gaf åt den väldige hjälten Aeneas.
Finge vi dem i vårt våld, vi oss mycken berömmelse vunne.»
Sålunda föllo de ord, som de skiftade där med hvarandra.
Hastigt de andra sig närmade re’n med det eldiga spännet,
och till Tydiden skrek den lysande son af Lykaon:
»Tappre och oförfärade son till den härlige Tydeus!
Icke du dödades nyss af den stingande pilen, jag sände;
nu vill jag fresta en gång att dig1 träffa i stället med lansen.»
Sagdt, och han svängde och skickade af långskuggande lansen,
och Diomedes’ sköld han råkte, och tvärs genom skölden
kopparudden flög hän och stannade först vid hans brynja.
Ljudligen ropade då den lysande son af Lykaon:
»Tvärs genom lifvet jag träffade dig, och ej länge, det tror jag,
härdar du ut, men åt mig du en härlig berömmelse skaffat.»
Oförfärad gaf honom till svar den starka Tydiden:
»Nej, du sköt miste och träffade ej, men jag tänker för eder
löper det icke utaf, föirn den ene åtminstone stupat
och har fått mätta med blod sköldbärande krigaren Ares.»
Sagdt, och han slungade lansen åstad, och Athene den styrde
in genom näsan vid ögat och tvärs genom tänderna hvita,
så att dess härdiga malm skar tungan igenom vid roten,
under det spetsen for ut och blef sittande under hans haka.
Neder af vagnen han föll, och i fallet skrällde den sköna,
glänsande rustning han bar, och det eldiga spännet åt sidan
skyggade häftigt, och själf han förlorade kraften och lifvet.
Sprang då Aeneas ned med sin sköld och den väldiga lansen,
ängslig att Pandaros’ lik af achaierna bort skulle släpas,
och kring den fallne han gick som ett lejon i trotsande styrka,
sträckande ut framför honom sin lans ’och den rundade skölden,
färdig att döda enhvar, som försökte den stupade nalkas,
skriande fruktansvärdt; men Tydiden grep tag i en fältsten,
stor, så att tvänne männer den ej skulle mäktat att lyfta,
slika som män äro nu, men lätt han svängde den ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
