Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt under skoflarnas kast, när den ljusa gudinnan Demeter
skiljer vid häftigt blåsande vind ifrån agnarna säden,
golfvet då hvitnar af agnarnas hop: så hvitnade upptill
alla achaier af dammet, som där öfverallt ibland leden
stampades upp emot himmelens hvalf af hästarnas hofvar,
när de i hären igen ryckte in, sedan kuskarne vändt dem.
Häftigt de gingo hvarandra till lifs, men den stormande Ares
höljde i mörker drabbningen in för att troerna hjälpa
och gick omkring öfverallt för att göra hvad Foibos Apollo,
guden med gyllene svärd, honom bedt, att nämligen modet
väcka hos troernas man, när han märkte, att Pallas Athene
hade begifvit sig bort, som alltid danaerna bistod.
Foibos Apollo nu sjålf ur sitt lysande tempel Aeneas
förde och lade in mod i bröstet på skarornas herde,
och bland de sina Aeneas steg fram, och de fröjdades alla,
när honom komma de sågoi vid lif och helbregda tillbaka
och med sitt härliga mod, men ingen där gjorde en fråga;
kampen det tillät ej, som, af guden med silfverbågen
väcktes och Ares jämväl och den hejdlöst rasande Eris.
Men af Ajanterna två och Ulysses och kung Diomedes
miantes danaernas kämpar till strid, och de re’n af sig själfva
fruktade hvarken för troernas makt eller stormande anfall,
utan de stodo, som skyarna stå, dem sonen af Kronos
hopar kring bergens topp, när luften är alldeles stilla;
icke de röra sig alls, så länge som väldiga nordan
sofver och öfriga vindar jämväl, som de skuggiga molnen;
eljest förskingra så brådt, när de blåsa med hvinande ilar:
sådan danaernas här utan vacklan troerna bidde.
Och genom leden Atriden gick fram och förmanade ifrigt:
»Vänner, o varen nu män och fatten behjärtade sinnen,
söke i striden sig hedra en hvar i kamraternas ögon!
Älskar sin ära ett folk, då frälsas långt flere än falla;
däremot flyende män ha förspillt både ära och räddning.»
Sagdt, och han kastade hurtigt sin lans, och han en af
de främste
fällde, Deikoon, Pergasos’ son, som var hjälten Aeneas’
vapenkamrat, och den troerna högt såsom Priamos’ söner
aktade, därför att flinkt bland de främste han kämpade alltid.
Honom träffade nu med sin lans Agamemnon i skölden,
skölden för stöten ej höll, utan kopparen rände igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
