Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrdes från vagnen utaf och på sidan for bort utan verkan:
Riktade sedan i hast Diomedes, väldig i härskri,
kopparlansen till stöt, och den trycktes med kraft af Athene
nederst i gudens lif, på det ställe, där gördeln var åtspänd;
där honom hjälten stack, så att däjliga huden blef uppflängd,
drog så tillbaka sin lans. Men den kopparblänkande Ares
gaf då ifrån sig ett skrik som af niotusende kämpar
eller af tiotusende visst, när de drabba tillsammans.
Darrande stodo de alla af skräck, så achaier som troer,
då så förfärligt han skrek, den på strid omättlige Ares.
Sådan som (mörknade luften ser ut under rufvande skyar,
när efter tryckande kvalm är en tvinande storm uti antag,
så för Tydiden såg ut den kopparpansrade Ares,
då han i skyar svept for till väders mot himmelen vida.
Ilande kom han till gudarnes hem på det branta Olympos,
satte hos Zeus Kronion sig ner med förbittring i själen,
visade honom det himmelska blod, som rann utur såret,
och med bevingade ord han klagande talte och sade:
»Zeus, Allfader, förtörnas du ej öfver sådana våldsdåd?
Alltid vi hafva de bittraste kval ju att lida, vi gudar,
genom hvarandras förvållan, närhälst vi de dödlige hjälpa.
Alla vi klaga på dig, ty den galna, fördärfliga flickan
föddes af dig, hon som aldrig hör upp med att stämpla på illdåd.
Alla de öfriga gudar, så många solm, bo i Olympen,
lyda ju dig, och enhvar är dig underdånig i allting;
henne blott gitter du hvarken med ord eller gärning bestraffa,
utan är släpphändt, därför att själf du den skadliga födde.
Nu har hon Tydeus’ son Diomedes, trotsige hjälten,
eggat att storma i vildt raseri mot odödlige gudar.
Först emot Kypris han for och sårade handen vid leden,
därpå han rusade an mot mig själf, så stark som! en gudom.
Fötterna snabba dock hjälpte mig bort, ty eljest jag länge
skulle där liggande blifvit i kval bland de rysliga liken
eller, om också vid lif, dock varit af såren nu maktlös.»
Bister i blick skysamlaren Zeus honom svarte och sade:
»Sitt ej och ynka dig här, du vankelmodige sälle!
Du mig förhatligast är af Olympens samtlige gudar,
aldrig är annat ditt nöje än kif och strider och blodbad.
Du är din moder lik med det styfva, obändiga sinnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
