Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sade; och lotterna skakades om af Gereniske Nestor,
och utur hjälmen den lotten sprang ut, som de önskade själfva,
Ajas’ lott; en härold den bar ifrån vänster åt höger
rundtorn i kretsen och visade fram för achaiernas drottar.
Ingen den kände igen, och på hufvudet skakade alla.
Men då han slutligen kom på sin rund uti kretsen till honom,
hvilken den märkt och i hjälmen lagt ner, den strålande Ajas,
denne ski hand höll fram, och härolden gaf honom lotten,
och han sitt märke då kände igen och gladdes i hjärtat,
kastade lotten för fötterna ner uppå jorden och ropte:
»Vänner, lotten är min, och jag själf i mitt hjärta mig gläder,
ty jag förväntar mig visst att besegra den lysande Hektor.
Men under tiden och medan jag själf ikläder mig vapnen,
bedjen I alla till Zeus, allsvåldige sonen af Kronos,
dock för er själfva helt tyst, så att troerna icke det höra,
eller med ljudelig röst, ty vi rädes ju ändå för ingen.
Ingen, hur gärna han vill, skall mig drifva tillbaks mot min vilja
hvarken med våld eller konst, ty till stympare icke jag heller
buren och fostrad blef uppå Salamis’ ö, vill jag hoppas.»
Sagdt. Och de bådo till Zeus, allsvåldige sonen af Kronos,
och så talade mången därvid och såg upp emot himlen:
»Store och prisade Zeus, Allfader, som härskar från Ida!
Segern åt Ajas gif och att vinna ett strålande rykte,
men om du Hektor älskar jämväl och dig vårdar om honom,
unna då likadan kraft och likadan ära åt bägge!»
Sade. Och Ajas väpnade sig i den blixtrande kopparn,
men när han sålunda hade sig kläd t uti samtliga vapnen,
skyndade sedan lik Ares han fram, den vidunderligt store,
sådan han gångar till slaktningen hän, då de dödlige strida,
hetsade samman af Zeus i sin sinnesfrätande tvedräkt;
sådan var Ajas, achaiernas värn, i sin väldiga storlek;
leende bistert hans ansikte var, och på marken hans fötter
togo ofantliga steg, och han svängde den väldiga lansen.
Och med sin åsyn väckte han fröjd hos argiverna alla,
men på hvarenda trojan af förskräckelse lemmarna skälfde,
ja, uppå Hektor själf då klappade häftigt hans hjärta;
dock för honom omöjligt det var att nu låta sig skrämma
eller bland folket fly in, då han själf hade manat till envig.
Ajas allt närmare kom; som ett torn bar han skölden framför sig,
kopparskölden med hudarna sju, af Tychios hopsatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
