Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundt omkring bålet och bygga i hast och i sträcka med högen
resliga torn till ett skyddande värn för oss själfva och skeppen.
Och uti tornen vi sätta så in tättslutande portar,
för att där genomfart måtte vara för hästar och vagnar.
Slutligen skola vi gräfva en graf tätt utanför1 tornen,
djup, så att hindra den kan öfverallt både vagnar och fotfolk,
för att ej modiga troernas makt må oss plötsligt bestorma.»
Sagdt; och den gamles förslag blef gilladt af samtliga drottar.
Äfven trojanerna höllo nu råd invid Priamos’ slottsport
uppe på Ilions borg under gruflig förvirring och oiro.
Först tog Antenor till orda bland dem, förståndige hjälten:
»Lyssnen, I troer och dardanerfolk och I vapenförvanter,
att jag må säga er det, som hjärtat mig bjuder att tala I
Låtom oss Helena själf jämte alla de skatter, hon medfört,
lemna på stund åt Atriderna ut, ty med kränkning af^ eden
föra numera vi krig, och af sådant är lyckosam utgång
aldrig att hoppas för oss; nej må hellre vi göra nu detta.»
Så han talte och satte sig ner, men i kretsen sig restei
Paris, den strålande drott, skönlockiga Helenas make,
och med bevingade ord han svarade honom och talte:
»Ej är du längre, Antenor, min vän, som till detta kan råda;
eljest ett annat och bättre förslag du nog vetat att finna;
men om du verkligen sådana ord har talat på allvar,
ja, då ha gudarne själfva försann dig beröfvat förståndet.
Nu vill jag tala, jag ock, till de hästomtumlande troer.
Rent ut säger jag nej. Från min hustru jag aldrig skall afstå;
alla de skatterna dock, som jag förde till hemmet från Argos,
dem vill jag lemna igen och lägga därtill af mitt eget.»
Sade och satte sig ner. Men Priamos själf ibland folket
reste sig, Dardanos ättling, i råd de evärdliges like.
Denne besinnigsfull tog till orda ibland dem och talte:
»Lyssnen, I troer och dardanerfolk och I vapenförvanter,
att jag må säga er det, som hjärtat mig bjuder att tala!
Gången i staden nu hän till er aftonvard såsom Vanligt,
glömmen ej sedan er vakt, utan hållen er vakna hvarenda!
Men när det gryr, må Idaios gå hän till de halkade skeppen,
att för Atriderna två, Menelaos och drott Agamemnon,
mäla hvad Paris har sagt, för hvars skull sig härnaden yppat.
Göre han också det kloka förslag, att de ville så länge
hvila från larmande kamp, tills vi hunnit att bränna de döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
