Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagdt, och med ljudelig röst han till hästarna manande ropte :
»Hejsan, Gulingen min och du Svarten och Brunte och Hvitfot!
Låten nu se, att I lönen den vård, som Andromache alltid
eder så rikligen skänkt, den höge Eetions dotter!
Eder hon först utaf alla försåg med det ljufliga hvetet
och med en blandning af vin till att dricka, när lusten er
påkom,
ja, innan bägarn hon räckte mig själf, sin blomstrande make.
Sätten då efter dem nu med besked, så att taga vi måtte
Nestors lysande sköld, hvars rykte går ända till himlen,
ty den skall vara af guld, både byglar och hela dess skifva;
och så af skuldrorna se’n på den hurtige kung Diomedes
pansaret underskönt, som smiddes af själfve Hefaistos!
Blifva de vapnen vårt rof, är min tro, att achaiernas söner
redan i natt gå ombord på de hafbefarande skeppen.»
Så han jublade högt. Då härmades vördiga Hera,
så att på tronen hon skalf och kom hela Olympen att darra,
och till Poséidon strax, den mäktige guden, hon talte:
»Ha, jordskakare, väldige gud, så förbarmas ej du ens
öfver danaernas män, där de ömkligen duka nu under,
dessa, som bringa dig jämt till Helikas stad och till Aigai
härliga offer i mängd; då må också du unna dem seger!
Ville blott samtliga vi, som danaernas hjälpare äro,
troerna drifva tillbaks och ha Zeus till att hålla sig borta,
skulle han snart bli led åt att sitta där ensam på Ida.»
Suckande djupt af harm, henne svarade starke Poséidon:
»Ack, frispråkiga Hera, betänk, hvad du säger för något!
Icke för min del önska jag kan, att vi öfrige gudar
började strida med Zeus; han är långt öfver alla i styrka.»
Sålunda föllo de ord, som de skiftade där med hvarandra.
Men hos achaierna fylldes det rum, som längst ifrån skeppen
var mellan mur och graf, till trängsel af hästar och sköldmän,
därför att Hektor, Priamos’ son, lik den stormande Ares,
trängde dem häftigt tillbaks, då nu Zeus honom unnade seger.
Och han där skulle väl skeppen förbränt med den flammande
elden,
hade ej vördiga Hera gett in Agamemnon i sinnet
båda att gripa sig an i en fart och att egga de andra.
Alltså han skyndade hän till achajiska tälten och skeppen,
hållande purpurmantelen högt i den seniga handen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
