Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Beskickning till Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och är Atriden nu själf för ditt hjärta för mycket förhatlig,
han och hans skänker, så tänk på de andra achaierna alla,
som i sitt läger beträngda nu stå, och som skola dig hedra
liksom en gud; ja, ovanskeligt lof kan du vinna ibland dem.
Hektor du fälla nu kan, då han tätt inpå lifvet dig kommer,
drifven af dödsraseri, och förmenar, att ingen hans like
finns i danaernas här bland de många, som kommo på skeppen.»
Honom svarade då snabbfotade hjälten Achilles:
»Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses!
Alltså jag tvungen väl är att ge öppet tillkänna min mening,
huru jag tänker härom, och hur också det kommer att hända,
för att den ene och andre af er ej må sitta och truga.
Vederstygglig mig är såsom Hades’ portar den mannen,
hvilken bär annat i själen fördoldt och annat på tungan;
därför ock säger nu jag, hvad som tyckes mig vara det bästa.
Hvarken af Atreus’ son Agamemnon jag lärer bevekas
eller af hela danaernas här, då ju tacken är ingen
för att mot fiendemännen man slåss utan rast eller hvila.
Hcmmasittaren lika ju får med den trägnaste kämpe,
lika är hedern, som blifver till del åt en feg och en tapper,
samma är döden till sist för en dådlös man och en bragdrik.
Intet jag har i behållning för allt hvad mitt hjärta fått utstå,
medan jag vågade ständigt mitt lif för att kämpa och strida,
utan som fågeln ger allt åt de fjäderlösa små ungar,
när den en munsbit hittar, och själf under tiden far illa,
så har ock jag utan sömn mångfaldiga nätter fått vaka,
blodiga dagar jämväl har jag genomkämpat så många,
medan jag stridde mot män — för Atridernas kvinnor, kantanka.
Tolf befolkade städer jag re’n har förhärjat på sjötåg,
elfva desslikes till lands uti troernas bördiga rike,
och ur dem alla i byte jag tog en mängd ädla klenoder,
förde dem samtliga hit och dem gaf åt Atrid Agamemnon.
Denne tog bytet, som suttit i ro under tiden vid skeppen,
delade med sig helt litet däraf, och det mesta behöll han.
Hedersgåfvor likväl han åt drottar och höfdingar skänkte;
dem ha de än i behåll, och allenast från mig bland achaier
tog han min hjärtanskär qch behåller. Ja låt honom fröjdas,
i hennes armar! Hvad göres behof, att argiver mot troer
ligga i krig? Hvarför seglade hit med den samlade hären
denne Atriden? Ja säg, var ej lockiga Helena orsak?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
