Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Beskickning till Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där som på slätten kring Kalydons stad var den fetaste jorden,
bjödo de honom att välja sig ut den yppersta jordlott,
femtio tunnland stor, af vinplanteringar hälften
och utaf trädlös mark den andra hälften till åker.
Innerligt honom besvor vagnskämpen den åldrige Oineus,
kommen i bedjande skick till tröskeln af höga gemaket,
bankande ifrigt på dörren och fallande sonen till fota;
innerligt bådo hans systrar jämväl och hans vördade moder;
dock ju mera man bad, dess mera han vinkade afslag;
innerligt bådo jämväl hans bästa och käraste vänner;
allt var förgäfves, de mäktade ej att beveka hans hjärta,
förrän mot boningen haglade skott och kureterna redan
tornen bestego och satte i brand den ståtliga staden.
Då under klagan och gråt hans fagergördlade maka
bad honom ifrigt och räknade upp de lidande alla,
hvilka bebyggarne öfvergå uti stormade städer:
männen bli slagna ihjäl, all staden lägges i aska,
fagergördlade kvinnor och barn bortsläpas af ovän.
Häftigt han skakades upp, då han hörde eländet beskrifvas,
Och gick nu genast åstad och tog på sig sin blänkande rustning.
Sålunda olycksdagen han bort från aitolerna värjde,
lydande hjärtats röst, men de många och härliga skänker
ville de längre ej ge, och för intet han värnade staden.
Var du ej sålunda sinnad, min son, och låt icke en gudom
få dig förleda till slikt! Och det blifver ju värre att skeppen
värna, när redan de stuckits i brand. Nej kom, medan skänker
än stå att få, och du skall som en gud af Achaierna hedras.
Men om du skänker förutan går med i den mördande striden,
lider din ära en knäck, om än aldrig så mycket du segrar.»
Honom svarade då snabbfotade hjälten Achilles:
»Foinix, du gudarnes vän, du älskade gamle! Ej denna
ära jag tarfvar; jag tänker, att Zeus gett mig ära till fyllest,
hvilken vid skeppen förblifva mig skall, så långe som andan
ännu är kvar i mitt bröst och jag orkar att fötterna röra.
Men nu en annan sak, som jag beder dig lägga på hjärtat:
sitt nu ej mer och förvirra min själ med dm suckan och klagan,
för att Atriden göra till lags; ty det hofves dig icke
hålla med honom, och minns, att i hat kan min vänskap
förbytas.
Snarare borde du kränka med mig den man, som mig kränker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
