Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hän öfver mord, öfver lik, öfver blodbesudlade vapen.
Heller ej Hektor likväl lät de manliga troerna sofva,
utan han kallade hop till församling de ypperste alla,
drottar och furstar, så många det fanns i den troiska hären;
dessa han kallade hop och sin klyftiga plan dem förtäljde:
»Hvem af eder vill bjuda sig fram till att göra ett stordåd
för en betydande skänk? Hans lön skall ej dådet ge efter.
Ty jag skall gifva en vagn och två stoltserande hästar,
yppersta spännet, som finns vid achaiernas beckade härskepp,
åt den behjärtade man, som med tanke jämväl på sin ära
dristar gå hän till achaiernas skepp helt nära och speja,
om de bevaka alltjämt som förut snällseglande skeppen,
eller de nu, då vår stormande hand dem betvungit omsider,
öfverlägga kanhända om flykt och vilja ej längre
sitta Om natten på vakt, då de nära på digna af trötthet.»
Sade; men stumma de stodo enhvar i den djupaste tystnad.
Mein det en Dolon bland troerna fanns, som var son af Eumedes,
troeijnas häroldsman, och var rik på guld och på koppar.
Ful till sitt yttre halnl var, men han hade de snabbaste fötter;
ende sonen han var bland fem sina systrar i huset.
Denne bland troerna talade nu till gudomlige Hektor:
»Hektor jag känner mitt mod och mitt manliga hjärta mig
mana
att gå åstad till achaiernas skepp helt nära och speja.
Alltså du lyfte, välan, din kungliga spira och svärje,
att du förära mig skall den kopparskimrande vagnen
och de. gudomliga hästarna två, som draga Peliden.
Ej skall förgäfves jag speja minsann och din väntan besvika,
ty genom lägret jag ämnar mig hän, till dess att jag kommer
till Agamemmions skepp, där jag tänker de ypperste alla
samlade äro till råds, om de skola nu fly eller strida.»
Sade; och Hektor tog spiran i hand och svor honom eden:
»Vare mitt vittne då Zeus, tordonande maken till Hera:
ej skall en annan af troernas män de hästarna styra,
utan jag lofvar dig själf att med dem få stoltsera beständigt.»
Sade och svor ofyllelig ed, men som eggade Dolon.
Denne då hängde på skuldrorna strax den krokiga bågen,
kastade om sig ett skinn af den hvitgråraggiga ulfven,
satte en mårdskinnshjälm på sitt hufvud och fattade spjutet,
gick så från hären åstad emot skeppen, men skulle ju aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
