Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock för hvarenda trojan han spärrade vägen till skeppen,
medan han själf som en rasande stred mellan härarna båda,
hållande idligen s’tånd, och från dristiga fiendehänder
lansarna flögo alltjämt och fastnade några i skölden,
medan de flesta sig borrade in under vägen i jorden,
innan de nådde hans hull, som de fikade efter att smaka.
När då Euaimons lysande son Eurypylos märkte,
huru han öfverväldigad var af de haglande spjuten,
steg till hans sida han fram och slungade blänkande lansen,
och han på Fausias’ son Apisaon, krigaredrotten,
träffade lefvern inunder hans bröst, och han segnade neder.
Fram Eurypylos sprang och rustningen drog af hans skuldror.
Men när då honom fick se den gudaliknande Paris,
hur Apisaons rustning han tog, han spände sin båge
mot Eurypylos strax och träffade honom i högra
låret med pilen, och skaftet gick af och tyngde på låret.
In bland de sina han drog sig tillbaks att förgörelsen undgå,
men med en genomträngande röst till danaerna ropte:
»Vänner, som fören argiverna an, I drottar och rådsmän!
Svängen med fylkena om och förgörelsens dag ifrån Ajas
värjen, som dignar nu snart under spjutkast. Aldrig, det tror jag,
kommer med lifvet han ut ur den larmande kampen. Till Ajas
alle att hålla nu stånd kring den väldige Telamonssonen!»
Så Eurypylos skrek, den sårade hjälten. Kring honom
trädde hans kämpar då fram med lyftade spjut och med skölden
stadigt mot skuldrorna stödd, och Ajas gick dem till mötes,
stannade dock, mot fienden vänd, då han vännerna nådde.
Sålunda häftiga striden där brann som en blossande låga.
Men ifrån striden drogs Nestor åstad af Neleiska spännet,
löddrigt af svett, och Machaon jämväl, folkskarornas herde.
Öga på denne då fick snabbfotade hjälten Achilles,
ty han i aktern stod på sin väldiga höfdingadrake,
blickande hän på den vådliga strid och förföljelsens jämmer;
och till Patroklos, sin älskade vän, han ropade ljudligt
bortifrån skeppet strax, och han hörde det inne i tältet,
trädde lik Ares då ut — och därmed begynte hans ofärd.
Först tog till orda af dem den tappre Menoitiossonen:
»Säg, hvi du ropade mig, o Achilles! Hvad önskar du af mig?»
Honom svarade då snabbfotade hjälten Achilles:
»Ädle Menoitiosson, du vän som jag hjärtligen älskar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
