Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda föll han till jord, och den skimrande rustningen skrällde.
Fram sprang Teukros med ifrigt begår att taga hans vapen,
men då han skyndade fram, sköt sin glimmande lans uppå honom
Hektor; han! såg det likväl, och nätt och jämt vek han undan,
men på Amfimachos, Kteatos’ son och af Aktör en sonson,
lansen i bröstet for in, i detsamma han lände till striden;
tujngt han i marken föll, och i fallet skramlade vapnen.
Hektor då rusade fram att af hjälten Amfimachos’ hufvud
rycka hans ståtliga hjälm, som tätt om hans tinningar slöt sig;
men i detsamma sin lans emot Hektor riktade Ajas,
fann dock ej fläck, som var bar, ty af hotfullt blänkande
kopparn
var han betäckt öfverallt, men han träffade bucklan på skölden,
stötande till med den yttersta kraft, och Hektor tillbaka
vek fråji de stupade två, och achaierna släpade bort dem.
Där blef Amfimachos baren då in i achaiernas leder
utaf Menestheus och Stichios båld, Athenarnes drottar;
Imbrios åter bars bort af Ajanterna, lystna på striden.
Och såsom lejon tvänne en get, som de röfvat på ängen
trots hvasstandade hundarnas flock, genom buskarna täta
bära i käftarma bort och hålla den högt öfver marken:
sålunda lyftande Imbrios högt, de bägge Ajanter
drogo hans rustning af, och från bländande halsen hans hufvud
höggs af Oileus’ son, den Amfimachos’ död gick till hjärtat,
och framför Hektors fötter det föll i det dammande stoftet.
Men i sitt hjärta blef gripen af harm den starke Poseidon,
då nu sin sonson fallen han såg i den grufliga striden;
genast han skyndade hän till achajiska tälten och skeppen
folket att egga till strid och bereda åt troerna jämmer.
Mötte han då på sin väg Idomeneus, frejdad i spjutstrid,
som kom igen från en vän, som nyss hade blifvit ur striden
buren af vännerna hem och var sårad af eggade kopparn
svårt i sitt knä, men han själf, då han vännen åt läkarne
lemnat,
var nu på väg till sitt tält, ty han än hade lust att gå vilda
striden till mötes. Till honom sitt ord då vände Poseidon,
liknande Thoas till röst, Andraimons lysande telning,
hvilken i Pleurons stad och i Kalydons klippiga ängder
styrde Aitolernas män och var ärad af dem som en gudom:
»Säg mig, Idomeneus, Kreternas drott, hvar blefvo väl alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
