Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett så våldsamt kast, att han tumlade om som en kägla.
Såsom när eken, träffad från Zeus af en ljungande åskvigg,
störtar med uppryckt rot, och den, kväfvande lukten af svafvel
sprider sig rundt omkring, och enhvar, som är nära och ser det,
bäfvar, ty fruktansvärd är blixten från höge Kronion:
så föll genast i stoftet omkull den väldige Hektor.
Lansen han släppte ur hand, och skölden tillika och hjälmen
föllo till jord, och det klang af hans kopparskimrande rustning.
Men med ett jublande rop framsprungo achaiernas söner
för att den sårade släpa åstad, och de tätt sina lansar
slungade; ingen likväl förmådde att krigaredrotten
träffa med styng eller kast, ty kring honom af hjältarnes
blomma
trädde Polydamas fram och Aeneas och hjälten Agenor,
bålde Sarpedon, Lykiens drott, och den frejdade Glaukos.
Heller ej sveko hans öfriga män, utan sköldarna runda
höllo de fram till hans skydd, och vapenbröderna hjälten
buro på armarna bort ur tumultet och ända till stället,
där bakom leden och härnadens gny hans eldiga hästar
väntande stodo tillreds med sin prunkande vagn och sin
körsven;
dessa nu drogo till staden sin drott, och han stönade svåra.
Men när de kommo till vadet, som är i den hvirflande
Xanthos,
floden, som rinner så skönt och af Zeus den odödlige föddes,
lyftade hjälten de neder på jord och bestänkte med vatten,
och till besinningen åter han kom och slog upp sina ögon,
reste sig också på knä, af hans mun då vällde en blodström;
åter tillbaka på jorden han sjönk, och öfver hans ögon
bredde sig svartaste natt, ty han än var bedöfvad af kastet.
Då nu argiverna märkt, att från striden sig fjärmade Hektor,
föllo de troerna starkare an med en brinnande stridslust.
Först af dem alla Oïleus’ son, snabbfotade Ajas,
rusade fram och stack Satnios ner med den spetsiga lansen,
Enops’ son, den åt honom en nymf af de sköna najader
födde, då Enops vallade kor vid Satnioeis stränder.
Honom den frejdade Ajas hann upp och in i hans veklif
stötte sin lans, och han stupade brådt, och strax om den
fallne
blef det en rasande strid emellan achaier och troer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
