Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE SÅNGEN.
Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo.
Men när de flyendes hop utom grafven och pålarna hunnit,
efter det många förlorat sitt lif för danaernas händer,
stannade flykten och höllo de stånd vid vagnarna åter,
bleka af ångest och slagna af skräck. Men på toppen af Ida
vaknade Zeus ur sin sömn hos den gyllentronande Hera.
Genast han rusade upp; då såg han achaier och troer,
såg, huru troerna skrämdes på flykt och argivena bakom
häftigt förföljde och midt bland dem jordskakarn Poseidon.
Hektor på fältet han liggande såg, och vännerna rundtorn
sutto, han andades endast med nöd, och med sansningen borta
kräktes han blod, ty han träffad ej var af den sämste achaiern.
Honom med ömkan såg Allfader för mänskor och gudar,
och med en skräckinjagande blick till Hera han talte:
»Nu har försann ditt illistiga svek, obändiga Hera,
hämmat den härlige Hektor från strid och hans folk skrämt på
flykten.
Och jag i sanning ej vet, om ej detta ditt skändliga illdåd
snarast bör drabba dig själf och jag tukta dig skall med mitt
gissel.
Har du kanhända då glömt, när du hängde däruppifrån höjden
och jag vid fötterna band ett par städ och om händerna på dig
snodde ett hållfast, gyllene rep, och i etern bland molnen
hängde du; gudarne fnöso af harm i den höga Olympen
utan att komma dock åt att dig lösa, ty hvem jag fick fatt på,
tog jag och slungade ner ifrån tröskeln, så att han halfdöd
hamnade nere på jord. Men icke ens så blef jag sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
