Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragit sin Öfvermäktiga ling, och på stranden af hafvet
undanträngda achaierna stå på den yttersta remsan.
Hela trojanernas rike ryckt an mot de våra med käckhet,
sedan de pannan ej se af min hjälm såsom eljest i striden
stråla dem nära inpå; men i hast de väl flyende fyllde
vattengrafvarna alla med lik, om blott Agamemnon
ville bete sig som vän; nu kämpa de rundt omkring lägret.
Hvarken rasar nu mera till värn mot danaernas ofärd
lansen i handen på Tydeus’ son, Diomedes den käcke,
icke har heller jag hört Agamemnons manande stämma
från hans förhatliga mun; blott mannaförödaren Hektors
skallar omkring, då han eggar sitt folk, som med jublande
härskri
fyller all slätten upp och achaiernas söner besegrar.
Nu likväl, o Patroklos, bryt in att med makt ifrån skeppen
värja förstörelsen af, så att icke med blossande elden
flottan de bränna för oss och betaga oss hoppet om hemfärd.
Hör nu ett ord, som jag önskar till sist att dig lägga på hjärtat,
för att du måtte förvärfva åt mig inför alla achaier
lysande heder och pris, och att dessa må skicka tillbaka
däjliga flickan till mig och lysande skänker därjämte.
Drif dem från skeppen och sedan vänd om! Och skulle dig
också
ära förunna än mer tordönande maken till Hera,
äflas dock icke att vidare slåss mot de krigiska troer
mig förutan; du kominer därmed att förringa min ära.
Och låt af segerberusningen ej dig förleda i striden
att emot Ilion föra ditt folk, när du troerna nedgör;
ty från Olympen kanhända då en af de evige gudar
träder emellan, ty högt fjärrskjutaren Foibos dem älskar;
utan på stunden vänd om, när du bringat en ljusning bland
skeppen,
och låt de öfriga vidare slåss med hvarandra på slätten.
Måtte — du evige Zeus och Athene och Foibos ilpollo! —
ingen af hela trojanernas här och ingen argiver
slippa från döden, och endast vi två ur förgörelsen frälsas
för att få ensamma lägga i grus det heliga Troja!»
Sålunda föllo de ord, som de skiftade där med hvarandra.
Ajas ej härdade ut under mängden af flygande spjuten,
utan betvangs af Kronions beslut och de modiga troerb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
