Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu dock med svärden de rusade hop, och Lykon på bygeln
högg af den tagelsmyckade hjälm, men inne vid fästet
klingan sprang af, och Peneleos kvickt honom högg öfver halsen
tätt under örat, och klingan sjönk in, och af huden allena
dinglande hufvudet hölls, och lifvet ur lemmarna flydde.
Och nu i ilande språng Meriones Akamasupphann,
just som han skulle bestiga sin vagn, och stack skuldran
igenom ;
neder af vagnen han föll, medan natt omhöljde hans ögon.
Hjälten Idomeneus också var med, han det mordiska spjutet
stötte i Erymas’ mun, så att kopparens udd bak i nacken
nedanför hjärnan stack ut mellan hvita skarfvor af benen;
tänderna bräcktes och ramlade ut, och bägge hans ögon
fylldes af blod, och han frustade Mod genonm munnen och näsan,
medan han flämtande låg och betäcktes af svartaste dödsnatt.
Sålunda fällde sin man enhvar af danaernas drottar.
Och som näry glupande ulfvar på lamm eller killingar rusa,
röfvande bort dem ur fänadens hop, som sig vidt öfver bergen
genom sin herdes försummelse spridt; när det ulfvarna varsna,
göra de blodbad strax på de modlöst bäfvande djuren:
så danaernas folk mot troerna for, som allenast
tänkte på skränande flykt och glömde den stormande kraften.
Ajas den större alltjämt på den kopparpansrade Hektor
sökte att slunga sitt spjut, men denne, förfaren i krigskonst
och af sin tjurhudssköld kring de breda skuldrorna skyddad,
gaf på de hvinande pilarna akt och de susande spjuten.
Väl han varsnade re’n, att segerlyckan sig vände,
men han höll likaväl stånd för att vapenbröderna frälsa.
Som när det drager en sky öfver himmelen hän från Olympos’
strålande eter, när Zeus vill sända den häftiga stormen,
sådan från skeppen var troernas flykt under skrik och förfäran,
och utan ordning och skick de satte åstad öfver grafven.
Hektor drogs fram af sitt eldiga spann och kom öfver med
vapnen,
folket blef efter och hållet tillbaks mot sin vilja af grafven.
Nere i denna nu bröto en mängd af de eldiga hästar
tistelstängerna af och flydde från herrar och vagnar.
Och under häftiga rop till de sina förföljde Patroklos,
viljande troerna ondt, och dessa med skrik och förfäran
vägarna fyllde, förskingrade nu, och det rykande dammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
