Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser mig för Hektor, som eggas till strid af de evige själfva.
Kunde jag höra nu blott den i härskri väldige Ajas,
skulle tillsammans vi åter gå fram och betänka att strida
gudarne själfva till trots, och kanhända vi bärgade liket
hem till Achilles’ tält; det vore i nöden en båtnad.»
Medan han detta begrundade än i sitt hjärta och sinne,
närmade redan sig troernas led med Hektor i spetsen.
Nu Menelaos tillbaka sig drog och lemnade liket,
vändande ofta sig om, som ett lejon med böljande skäggman,
när det från boskapsfållorna bort af hundar och herdar
jagas med spjut och med skrik, och dess modiga hjärta i bringan
isas af skräck, och allenast af tvång det sig fjärmar från gården:
så från Patroklos sig fjärmade nu Menelaos den ljuse,
stannade dock, emot fienden vänd, då han vännerna nådde,
spejande rundt efter Telamons son, den väldige Ajas.
Honom han varsnade snart till vänster i slaktningens linje
eggande kämparnes mod och muntrande upp dem att strida,
ty med osägelig skräck hade Foibos Apollo dem slagit.
Genast han skyndade dit och till Ajas trädde och sade:
»Ajas, käraste, kom! Låt oss hän till den fallne Patroklos
skynda och bärga åtminstone hem till Achilles det nakna
liket, ty rustningen togs af den hjälmomstrålade Hektor.»
Sade; men djupt i sin själ den modige Ajas vardt upprörd
och genom lederna hastade fram med den ljuse Atriden.
Hektor, som hade Patroklos klädt af hans frejdade rustning,
släpade just honom bort för att hugga hans hufvud af halsen
och för att kasta därefter hans kropp för de troiska hundar.
Ajas då nalkades brådt med sin sköld som ett torn uppå armen;
Hektor sig skyndade genast tillbaks in i landsmannaskaran,
sprang på sin vagn och befallde sitt folk att de härliga vapnen
bringa till Ilion hem som en blifvande vård af hans ära.
Ajas sin väldiga sköld höll nu skyddande fram för Patroklos,
stående färdig till vännens försvar, som för ungarna sina
står lejoninnan på vakt, som i skogen en jägareskara
möter, när ute hon är med de små, och i trots på sin styrka
hela sitt pannskinn drager då ner, så att ögonen döljas:
sålunda Ajas höll skyddande vakt öfver hjälten Patroklos,
medan på andra sidart den krigiske drott Menelaos
sammalunda höll vakt och rufvade sorgen i hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
