Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian som den starkaste skrämmer på flykt och segern beröfvar
utan all möda och åter ibland uppeggar till striden.
Kom, stig fram till min sida, min vän, och döm af min gärning,
antingen dagen lång jag mig visar så feg, som du säger,
eller jag mången achaier, hur käckt han än vet att bete sig,
hindra dock skall från att komma till värn åt den fallne
Patroklos.»
Sagdt, och till troerna ropade nu med en skallande stämma:
»Troer och lykiske män och dardaniske handgemängskämpar !
Vänner, o våren nu män och ej glommen er stormande styrka,
medan jag kläder mig själf i den frejdade hjälten Achilles’
härliga vapenskrud, som jag tog, när jag fällde Patroklos.»
Sagdt, och han skyndade bort, den hjälmomstrålade Hektor,
utur den mördande kamp, och på ilande fötter han upphann
efter det snabbaste lopp ej långt därifrån sina svenner,
hvilka till Ilion voro på väg med de frejdade vapnen.
Långt från dem tåreforvållande strid han nu ömsade rustning;
därvid sin egen han gaf, att till heliga Ilion föra,
åt sina krigiska män och i stället Peliden Achilles’
oförgängliga vapen tog på, som de himmelske gudar
skänkte åt Peleus en gång, och som denne som åldring åt sonen
gifvit, men sonen gammal ej blef i sin fädernerustning.
Dock skysamlaren Zeus, då han såg honom taga därborta
lustningen på sig, som ägts af den gudalike Achilles,
skakade hufvudet mörk och talade så i sitt hjärta:
»Olycksalige, ack på din död har du icke en tanke,
fastän så nära den är, men i himmelska vapnen dig kläder,
hvilka den hjälten har ägt, for hvilken ock andra ju bäfva.
Redan du dödat hans vän, den hjärtemilde och starke,
och har förmätet klädt rustningen af från hans hufvud och
skuldror.
Dock vill åtminstone nu jag dig segerkraften förläna
såsom ett vederlag, ty ur striden skall aldrig du hemvänd
låta Andromache taga emot de gudomliga vapnen.»
Sade Kronion, och nu svartbrynade pannan han böjde,
rustningen Hektor då passande blef, och i hjälten for Ares
väldig och stormande in, och lemmarna alla på honom
fylldes af käckhet och kraft. Till de frejdade vapenförvanter
trädde han ropande hän och sig strålande tedde för alla,
där han i rustningen kom, som var buren af stolte Peliden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
