Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oss vill förvisso ju Zeus långt förr än danaerna segern
unna, men själfva I darren af skräck ochi ryggen för striden.»
Sagdt; och Aeneas då kände med ens fjärrskytten Apollo
öga mot öga igen, och till Hektor han ropade högljudt:
»Hektor och öfriga höfvitsmän för trojaner och hjälpfolk !.
Detta då vore en skam, om vi nu för de tappre achaier
skulle till Ilion flykta tillbaks och ge vika af feghet.
Därtill förtrodde mig nyss en odödlig, som stod vid min sida.,
att allstyraren Zeus vill i striden vår hjälpare vara.
Därför nu rakt mot danaerna fram! Ej skola de ostördt
bringa den döde Patroklos dit ner till de halkade skeppen.»
Sade och långt sprang fram från de främste kämparnes leder.
de främste.
Fylkena svängde då om och bjödo achaierna spetsen.
Nu med en stöt af sin lans Aeneas Leiokritos fällde,
hjälten Arisbas’ son, Lykomedes’ frejdade stridsbror.
Men öfver Vännens fall Lykomedes den tappre blef upprörd
och steg mot fienden fram och slungade blänkande spjutet,
och han på Hippasos’ son Apisaon krigaredrotten
träffade lefvern inunder hans bröst, och han segnade neder.
Kommen till kriget han var från Paioniens bördiga nejder
och var den ypperste hjälte i strid näst Asteropaios.
Gripen af sorg vid hans fall, sprang den krigiske Asteropaios
fram älven han att med brinnande mod mot danaerna kämpa;
intet förmådde han dock, ty de stodo med sköldarna slutna
rund t om Patroklos lik och med lansarna sträckta framför sig,
och till dem alla gick Ajas omkring och förmanade ifrigt:
ingen, så lydde hans bud, skulle vika tillbaka från liket,
ingen ur ledet gå fram för att framom de öfriga kämpa,
nej, utan alla stå kvar kring den döde och kämpa på
stället-Så bjöd Telamons väldige son. Men af flödande bloden
färgades jorden röd, och där tumlade öfver hvarandra
döda såväl af trojanernas folk som af modiga hjälpfolk
och af achaier, ty äfven för dem Var drabbningen blodig;
men långt färre dock föllo af dem, ty de mindes beständigt
midt i det värsta tumult att värja hvarandra mot döden.
Sålunda blossade striden hos dem, och man skulle ha menat,
att uppå himmelens hvalf både solen slocknat och månen;
så var i mörker drabbningen höljd på den plats, där de bäste
hade sig ställt till försvar kring den fallne Menoitiossonem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
