Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sotflingorna fastnade rundt på hans härliga lifrock.
Själf han i stoftet föll ner och i hela sin väldiga storlek
låg där och ryckte utaf sig sitt hår med sargande händer.
Därvid de tärnor, som vunnits i krig af Patroklos och honom,
höjde ett klagande skri ur sin själ och kommo ur tältet
skyndande ut kring Achilles i flock och med händerna alla
sörjande slogo sitt bröst och färdiga voro att digna.
Midt emot dessa (Antilochos stod under suckar och tårar
och höll om händerna fast på Achilles, som stönade häftigt,
och som han fruktade skulle med stål afskära sin strupe.
Hemskt och förfärligt han skrek; det hörde hans vördade moder
sittande nere i hafvets djup hos sin åldrige fader,
och hon i jämmer brast ut, och kring henne sig samlade alla
Nereus’ gudomliga döttrar, som bo i det blånande djupet.
Där var Glauke, och där var Thaleia, Kymodoke, Thoe,
där stoltblickande Halia var och Nesaia och Speio,
där Aktaia jämväl och Kymothoe, där Limnoreia;
Melite också där var och Amfithoe, Doto, laira,
där var Ferusa jämväl och Dynamene, Proto, Agave,
där var Dexamene ock samt Amfinome, Kallianeira,
Panope, Doris, och där Galatea, den frejdade nymfen;
sköna Nemertes där var och Apseudes och Kallianassa,
och laneira där var, lanassa och Klymene också
och Oreithyra och Maira och lockiga mön Amatheia
jämte än fler Nerei’der, som bo i det blånande! djupet.
Silfverglänsande grottan blef full af gudinnornas skara,
samtliga slogo sitt bröst, och Thetis begynte med verop:
»Älskade systrar, o hören mitt ord, I döttrar af Nereus,
för att I alla mån veta den sorg, som beklämmer mitt hjärta!
Ve mig, arma, o ve, som en hjältemoder så osäll
vardt i den stunden jag födde min son, den käcke och ädle,
ypperst i hjältarnes krets! Han sköt upp i mitt hägn som
en telning,
honom jag vårdade ömt som en planta i bördiga hagen,
honom jag sände till Ilion hän på de toftade skeppen
för att mot troerna kämpa i krig; men aldrig jag honom
hälsar från kriget igen i Peleus’ konungasalar.
Medan han lefver och skådar ännu den lysande solen,
lider han kval, och jag intet förmår till hans hjälp med att
komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
