Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne besinningsfull tog till orda ibland dem och talte:
»Öfvervägen, o vänner, nu väl! Ty för min del jag råder,
att vi till staden gå in och ej bida gudomliga Eos
uta på slätten vid fiendens skepp och från muren så fjärran.
Medan Achules förbittrades än på den höge Atriden,
lättare vore då ,visst att bekriga achaiernas söner.
Själf jag då hade min fröjd af att öfvernatta vid skeppen
och låg och hoppades jämt, att vi skulle dem snarligen taga.
Nu däremot är jag gripen af skräck för den snabbe Peliden;
ty med sin öfvermodiga själ skall han icke för striden
nöjas med slätten blott, där achaier och troer i midten
drabba från ömse sidor ihop under lika förbittring,
utan om själfva Vår stad, våra älskade vif skall han kämpa.
Därför till Ilion! Lyden mitt råd! Ty så här skall det tima.
Väl har ambrosiska natten nu nyss den snabbe Peliden
hejdat, men träffar han oss härute på fältet i morgon,
när han i rustningen stormar framåt, då skall mången förnimma,
hvad för en kämpe han är, och glad skall till Ilion hinna
den sig kan frälsa med flykt, men af hundar och gamar skall ätas
mången af troerna. Vare mig slikt från öronen fjärran!
Men om vi följa mitt råd, fast det sker med bedröfvade hjärtan,
ställa vi hären på torget i natt, och staden ju alltid
skyddas af murar och torn och af väldiga porten med dörrar
höga och glatta och slutande tätt och bommade säkert.
Men när i morgon det gryr, då skola vi alla i vapen
ställa på tornen oss upp, och vill han då komma från skeppen
och omkring murarna kämpa mot oss, så dess värre för honom.
Snart skall han vända till skeppen igen, när han eldiga spännet
tröttat med allsköns lopp under idelig körning kring staden;
ty att sig bryta därin — så långt skall hans mod icke räcka;
aldrig förstör han vår stad, nej, förr skall han ätas af hundar.»
Bister i uppsyn svarade då den strålande Hektor:
»Ej är du längre min vän, som till slikt, o Polydamas, råder,
som att vi skulle gå hem för att tränga ihop oss i staden.
Fingen I ännu ej nog af att spärras bak murarna inne?
Förr var Priamos’ konungastad ibland dödliga mänskor
vida kring jorden beryktad som rik på guld och på koppar;
nu äro vackra klenoderna dock försvunna ur husen,
och våra ägodelar i mängd, sedan Zeus blef oss gramse,
sålda till Frygien bort och det sköna Maioniens nejder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
