Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guden hon linkande fann kring bälgarna svettig och ifrig,
sysslande just med att smida ett tjog trefotade fyrfat,
som skulle rundt kring väggarna stå i hans präktiga högsal.
Uppå dem alla han gyllene hjul under fötterna anbragt,
så att till gudarnes sal af sig själfva de lätt kunde rulla
och därifrån tillbaka igen, ett under att skåda.
Så långt voro de färdiga re’n, men de prunkande grepar
fattades än, som! han fäste nu på och slog nitar igenom.
Medan han detta bedref med sitt konstförståndiga snille,
kom till hans boning gudinnan, den silfverfotade Thetis.
Tjusande Charis, som trädde just ut i sin glänsande slöja,
underskönaste vif till smidesmästaren armstark,
varsnade Thetis och tog hennes hand och talte och sade:
»Hvarför kommer du hit till vårt hus, långslöjade Thetis,
lika så vördad som kär? Ty aldrig du kommer här eljest.
Men stig nu vidare in, att jag måtte som gäst dig förpläga.»
Sade den sköna i gudinnan och in henne förde i salen,
och henne sitta där bjöd på en stol, som var silfverbeslagen,
konstarbetad och skön, och en pall var för fötterna anbragt.
Därpå hon ropade strax till Hefaistos, frejdade mästarn:
»Skynda, Hefaistos, och kom, ty Thetis har ärende till dig’»
Henne svarade då den smidesmästaren armstark:
»Tänk, att hon gästar mitt hus, den vördade, höga gudinnan,
hvilken mig frälste, då smärtor jag led efter fallet från höjden,
hvartill min skändliga moder var skuld; ty hon ville mig
gömma,
därför att halt »jag var. Då skulle mitt hjärta fått lida,
hade ej Thetis mig tagit emot och Eurynome äfven,
hvilken en dotter är af Okeanos’ kretsande världsflod.
Nio år jag hos dem mångfaldiga prydnader smidde,
spännen och guldhalsband och öronhängen och armband,
inne i grottans hvalf, och den stora Okeanosströmmen
brusade skummande rundt däromkring, och ingen bland gudar
eller bland dödliga människor fanns, som visste min tillflykt,
nej, utan Thetis blott och Eurynome, hvilka mig räddat.
Hon är nu länd till vårt hus; ja, då höfves mig gälda tillfullo
räddningslön för mitt lif åt den lockomsvallade Thetis.
Men ställ nu fram för gudinnan du strax af din bästa förplägnad,
medan jag själf bär bort mina bälgar och samtliga verktyg.»
Sade och pustande reste sig upp ifrån städet så bålstor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
