Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Gudarnes kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boreas själf blef förälskad en gång i de betande stoen
och till en kolsvart hingst sig förbytte och parades med dem;
dräktiga vordna däraf, tolf fålar åt honom de födde.
Dessa, så ofta de dansade fram på den bördiga jorden,
rörde vid spetsarna blott uppå axen och bröto dem icke;
men när de dansade fram öfver hafvets väldiga ryggar,
snuddade hofvarna knappt vid de skummiga böljornas kammar.
Men Erichthonios aflade Tros, den troiske drotten;
Tros hade frejdade sönerna tre: Assarakos, Hos
och Ganymedes, så fager att se som de salige gudar,
hvilken den skönaste var af dödliga mänskor på jorden
och af de evige röfvades bort åt Kronion till munskänk
blott för sin skönhets skull, att han måtte bland gudarne dväljas.
Därnäst af Hos blef född Laomedon, frejdade hjälten,
och af Laomedon se’n Tithönos, Priamos, Lampos,
Klytios äfven och sist Hiketaon, en telning af Ares.
Men af Assarakos Kapys blef född och af honom Anchises
och af Anchises jag själf, men Hektor af Priamos föddes.
Nu har du hört, af hvad släkte och blod som jag yfves att
stamma.
Tapperheten kan Zeus hos människan öka och minska,
så som han finner för godt, ty den evige härskar med allmakt.
Dock, låt oss längre ej tala härom och som jollrande piltar
spilla vår tid, då i midten vi stå af den brinnande striden.
Smädelser stå oss ju bägge till buds i sådana massor,
att ej en hundraroddare ens kunde frakta den lasten.
Tungan löper så lätt på de dödlige, tankar så många
trängas i själen, och rymden är vid för de flygande orden,
men som du ropar i skog, så svarar det också ur skogen.
Dock hvad behöfves det väl, att vi två skola här med hvarandra
kifvas och träta med skymfliga ord och bete oss som kvinnfolk
hvilka, när sinnesfrätande groll har väckt deras ilska,
midt ut på gatan förfölja hvarann med ett myller af skällsord,
sanning och lögn om hvartannat i fläng, såsom vreden befaller.
Ej skall från mandomsdåd du vända min håg, hur du ordar,
innan med mig du har pröfvat en dust. Välan då, så skynda!
Låt oss med kopparspjuten på stund försöka hvarandra!»
Sade och slungade nu sitt väldiga spjut mot hans stora,
strålande sköld, och den klingade högt för den träffande udden.
Men med den seniga armen sin sköld ifrån lifvet Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
