Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångestfull för aft famna hans knän, ty af hela sitt hjärta
ville han slippa den rysliga död och förgängelsens mörker.
Genast sin väldiga lans snabbfotade hjälten Achilles
höjde till stöt, men han böjde sig ner, sprang inunder och
famnen
slog om hans knän, medan öfver hans rygg gick lansen och
stod där
borrad i jorden ner och fikade än efter hullet.
Nu med sin ena arm om Achilles’ knän han sig klängde
och med den andra i lansen holl fast och släppte den icke
och med bevingade ord till Achilles talte och sade:
»Vid dina knän jag dig ber! Dig förbarma, Achilles, och
skona!
Akta du bör mig, o drott, som en hjälpbegärande skyddsling,
ty hos dig jag smakade först af gudinnan Demeters
håfvor den dag, du till fånga mig tog i vår ansade trädgård.
Och du lät föra mig bort till det heliga Lemnos och sälja,
fjärran från fader och släkt, och jag köptes för hundrade oxar.
Nu vill jag köpa mig fri tre gånger så dyrt. Det är tolfte
dagen allenast i dag, se’n jag lände till Ilion åter
efter mångfaldiga kval, och det grymma ödet nu redan
bragt mig igen i ditt våld. Jag för Zeus är väl vorden förhatlig,
efter han gaf mig på nytt i din hand, och till kortaste lefnad
månde min moder mig födt, Laothoe, dotter af Altes,
åldrige drotten, som styr Lelegernas krigiska stammar
och i det bergiga Pedasos bor vid Satnioeis’ stränder.
Dennes dotter vardt en af Priamos’ många gemåler;
söner födde hon två, och oss vill bägge du mörda.
Redan den ene du dräpt, Polydoros, gudarnes like;
främst bland vårt fotfolk stupad han är for din hvässade glafven;
nu skall du här bli mitt eget fördärf, ty jag hoppas ej mera
undanslippa din hand, då en gud mig fört i dm närhet.
Dock vill jag säga en sak, som jag beder dig lägga på hjärtat:
spara mitt lif, ty på mödernet ej är jag broder till Hektoir,
han som har dödat din vän, den hjärtemilde och starke.»
Sålunda Priamos’ strålande son till den snabbe Achilles
talte med bedjande ord, men ett omildt svar fick han höra:
»Tala ej, dåre, om lösen till mig; dina ord kan du spara.
Förr, innan ännu sin skickelsestund hade hunnit Patroklos,
då var jag snarare böjd för att troerna någon försköning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
