Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stå dig manligen mot, må nu rara jag dör eller segrar.
Kom, låt oss svärja vid gudarnes makt, som vid edliga aftal
ypperste vittnesmän och öfvervakare äro!
Ej skall jag skymfligen handla mot dig, om Zeus vill i kampen
segern beskära åt mig, och jag lyckas beröfva dig lifvet,
utan jag skall, o Pelid, när jag tagit din lysande rustning,
lemna achaierna åter ditt lik. Och handle du lika!»
Bister i uppsyn, svarade då den snabbe Achilles:
»Nämn ej till mig om fördrag, du evigt hatade Hektor!
Lika så litet, som något fördrag mellan lejon och mänskor
någonsin kommer till stånd, eller fåren och ulfvarna sämjas,
utan i fiendeskap med hvarandra de lefva beständigt,
lika omöjligt det är, att du och jag kunna sämjas
eller gå in ett fördrag, förrn den ene utaf oss har stupad
Ares fått mätta med blod, sköldbärande krigareguden.
Uppbjud hela din krigarekonst; nu måste du te dig
både som ypperste lans och som oförskräcktaste kämpe.
Ej kan du vidare fly, och snart skall dig Pallas Athene
döda med denna min lans och dig vedergälla på en gång
allt mina krigares ve, dem du rasande fällde med lansen.»
Sagdt, och han svängde och skickade af långskuggande lansen.
Strålande Hektor dock var på sin vakt och vek undan för
kastet,
hukande ner sig i tid, och kopparlansen flög öfver
och bet i jorden sig fast. Upp ryckte den Pallas Athene
och gaf Achilles igen, dock utan att Hektor det märkte.
Hektor då talade så till frejdade sonen af Peleus:
»Miste du sköt, och ej alls, du gudalike Achilles,
visste du något från Zeus om mitt öde, såsom du sade,
utan en skräflare blott och bedragare var du i detta,
för att jag, skrämd af ditt tal, skulle glömma mitt mod och min
styrka.
Ej som en flyende skall af din lans jag träffas i ryggen,
nej, i mitt bröst må du stöta den in, då jag rusar emot dig,
om dig en gud det beskärt; men för kopparlansen dig akta
nu ifrån mig! Ack måtte du helt få den hysa i kroppen!
Lättare skulle förvisst för troerna härnaden blifva,
sedan du stupat, ty du, o, Pelid, är vår grymmaste plåga.»
Sagdt, och han svängde och skickade af långskuggande lansen,
träffade midt på Pelidens sköld och felade icke;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
