Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, den arma, hon anade ej, att långt ifrån badet
under Achilles’ hand var han stupad för Pallas Athene.
Då fick hon höra med ens ifrån tornet jämmer och klagan,
skälfde då strax i hvar lem och tappade skytteln i golfvet
och tog till orda igen till de fagerlockiga tärnor:
»Följen mig tvänne af er! Jag vill se, hvad som nu är på färde.
Vördade Hekabes röst jag förnam, och i bröstet mitt hjärta
klappar, som ville det upp i min hals, och inunder mig knäna
styfna; helt visst något ondt är nu Friamos’ ättlingar nära.
Ack, må ett sådant ord mig blifva från öronen fjärran!
Svåra jag rädes likväl, att Achilles från staden nu afskar
dristige Hektor allena och se’n honom jagar på fältet
och kanske redan gjort slut på den olycksbringande djärfhet,
honom besjälade jämt; ty han gömde sig ej bland de andra,
utan sprang före dem långt och gaf efter för ingen i stridsmod.»
Sade, och lik en menad och med häftigt klappande hjärta
sprang ur gemaket hon ut, af de tjänande tärnorna åtföljd.
Men då till tornet hon kom och den vimlande mängden af
krigsfolk,
stilla på muren hon stod och blickade ut, och sin make
släpad på jorden hon såg framför staden, och hästarna ’snabba
släpade skoningslöst honom hän till achajiska skeppen.
Genast hon kände sin syn af det svartaste mörker betäckas,
segnade neder på rygg och förlorade själen i vanmakt.
Därvid af hufvudet kastades långt dess prydnader sköna,
panndiademet med hufva och nät och den flätade bindan
jämte den slöjan, hon fick af den gyllene kärleksgudinnan
uppå den dag, då hon fördes som brud af den strålande Hektor
ut ur Eetions hus, då han gifvit den rikaste brudskänk.
Flockades kring henne då hennes fränkor och svägerskor många,
hvilka i famnen lyftade upp den till döden förskrämda.
Men när hon sansningen vunnit igen och andades åter,
då med suckar och gråt bland troernas kvinnor hon talte:
»Hektor, hur osäll jag! Så föddes vi bägge till samma
olycksöde, i Ilion du, i Priamos’ boning,
och uti Thebe jag själf, vid foten af skogiga ;Plakos,
uti Eetions borg, som osäll själf mig elända
fostrade, när jag var späd. O hade blott aldrig han födt mig!
Nu går i Hades’ boning du ner under gömmande jorden,
under det mig i förtärande sorg du lemnar som änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
