Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser eller märker hans färd, innan fram till Achilles han länder.»
Sade, och lydde då strax budbringaren Argusförgörarn,
och i en hast han på fötterna nu de ovanskliga, sköna
gyllne sandalerna band, af hvilka han sväfvande bäres
lätt som en vindfläkt fram öfver haf och oändliga jorden;
fattade sedan sin staf, med hvilken han söfver de mänskors
ögon, han vill, och andra igen uppväcker ur sömnen.
Flög nu med denna i hand den kraftige Argusförgörarn.
Snart Hellesponten han nått och troernas bördiga rike
och där vandrade fram, lik en konungason till gestalten,
med nyspirande skägg, uti människans skönaste ålder.
Sedan de farit förbi vid kung Hos’ väldiga grafhög,
höllo de körande in sina mulor och hästar vid floden
för att dem vattna, då skymningen re’n sig bredde på jorden.
Då fick härolden öga med ens på den vandrande Hennes
nära intill, och till Priamos strax han talte och sade:
»Dardanosättling, gif akt, ty aktsamhet nu är af nöden!
Där jag varsnar en man, och jag fruktar, med oss är det ute.
Låt oss med hästarna fly härifrån eller också med böner
nalkas till mannen och famna hans knän, om han vill sig
förbarma.»
Sade; men åldringens själ blef förvirrad, och häftigt han
skälfde,
håren sig reste af isande skräck på hans bräckliga lemmar,
och som bedöfvad han stod; men Lyckobringaren milde
trädde då själfmant fram, tog den gamle i handen och frågte:
»Fader, hvart ämnar du köra åstad med mulor och hästar
midt i ambrosiska natten, när andra människor sofva?
Var du då alls icke rädd för de modiga män af Achaia,
som så fientliga dock och förbittrade är o här nära?
Såge dig någon af dem i den mörka och ilande natten
köra så kosteligt gods, hur skulle dig då bli till sinnes?
Själf är du längre ej ung, och till åren är han, som dig följer,
om det behöfves att visa tillbaks något kränkande angrepp.
Jag skall ej göra dig ringaste ondt, utan hellre mot andra
vill jag dig vära till skydd, ty du tyckes mig likna min fader.»
Svarade Priamos då, den gudaliknande gamle:
»Ja, det förhåller sig kanske nog så, min son, som du säger.
Ännu sin hand öfver mig dock någon af gudarne håller,
som i en lycklig stund mig sände till mötes en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
