Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nitton af dessa en enda gemål mig födde till världen,
medan af kvinnorna uti mitt hus voro födda de andra.
Många af dessa ha mistat sitt lif för den stormande Ares,
men den min endaste var, som ock ensam värnade staden,
nyligen fälldes af dig, då han stridde för fäderneslandet,
Hektor! För hans skull kommer jag nu till achajiska skeppen
att honom återköpa från dig för en lösen omätlig.
Haf för de högste försyn, o Achilles, och visa mig miskund !
Tänk på din fader; och ändå är jag långt mera att ömka.
Pröfvat jag har, hvad aldrig på jord någon dödlig har utstått:
hakan på honom, som dödat min son, jag bedjande vidrört.»
Sade och väckte upp längtan till gråt hos Achilles för fadern.
Gubben i armen han tog och sköt honom sakta ifrån sig.
Och under minnenas makt nu den gamle med tanken på Hektor
framför Achilles’ fötter sig vred under skärande klagan,
medan Achilles grät för sin älskade fader och stundom
öfver Patroklos, och suckandet ljöd från dem bägge i tältet.
Men när den ädle Achilles sin själ hade mättat af jämmer
och ur hans lemmar och bröst hade vikit det längtande vemod,
sprang ifrån stolen han upp och reste den gamle vid handen,
innerligt rörd af hans hvitnade skägg och hans hvitnade hjässa,
och med bevingade ord han talte till honom och sade:
»Arme, ja lidanden många försann har ditt hjärta fått bära.
Hur fick du mod att gå ensam åstad till achajiska skeppen,
inför den mannens blick, som för dig så många och tappra
söner har dödat? I sanning, af järn måtte vara ditt hjärta.
Men nu välan, sitt på stolen här ner, och låtom bekymren
sjunka till ro i vår själ, så bedröfvade också vi äro.
Ingen båtnad det blifver ju dock af den isande sorgen.
Detta är lotten, som gudar beskärt åt de dödlige arma,
alltid att lefva i kval, medan själfva de känna ej sorgen.
Uppe hos Zeus två kar på tiljorna stånda i hallen,
ett med skadliga gåfvor är fullt och det andra med goda.
Den, som af ljungaren Zeus dem blandade får vid sin födsel,
råkar på lyckan ibland, men lika så ofta på sorgen;
men den som idel fördärfliga får, är dömd att i smälek
drifvas af frätande hungern omkring på den heliga jorden,
hemlös, aktad ej alls af dödlige män eller gudar.
Så ju åt Peleus visst de odödlige lysande gåfvor
skänkte från födelsens stund, och rikast af människor alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
