Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ur oken då spände ifrån både hästar och mulor,
förde i tältet så in den gamles bepröfvade härold
och honom bjödo en stol och från fyrahjuliga vagnen
lastade sedan utaf den omätliga lösen för Hektor.
Tvänne mantlar de lemnade kvar och den finaste lifrock,
så att Achilles hans lik kunde sända i kläder till hemmet.
Tärnorna kallades ut för att tvätta och smörja den döde,
dock på en afskild plats, så att Priamos honom ej såge,
för att han ej i sin sorg skulle glömma att styra sin vrede,
om han fick sonen se, och Achilles, förbittrad i hjärtat,
slå honom kanske ihjäl och mot Zeus befallningar bryta.
När honom tärnorna tvättat och smort med den glänsande oljan
och hade klädt honom se’n i en prunkande mantel och lifrock,
lyfte Achilles själf honom upp och lade på bädden
och med kamraternas hjälp därefter på glänsande vagnen,
brast så i klagan och ropte vid namn sin älskade stridsbror:
»Vredgas ej, o Patroklos, på mig, ifall du förnimmer,
där du i Hades dväljs, att jag lemnat gudomlige Hektor
nu åt hans fader igen, sedan riklig lösen han gifvit.
Agna jag vill dig af denna ju ock din skäliga andel.»
Sade och vände till tältet igen den ädle Achilles,
satte sig där på den prunkande stol, som han nyss hade lemnat,
inne vid innersta väggen, och så till Priamos talte:
»Nu är dig återgifven din son, som du bad mig, o gamle;
bäddad han är på din vagn, och du ser honom tidigt i morgon,
då du kör själf honom hem; men nu må vi tänka på kvällsvard.
Fagerhåriga Niobe själf ju dock tänkte på föda,
fastän hon tolf sina älskade barn sett förgöras i huset,
sex af dem voro döttrar, och sex voro blomstrande söner.
Sönerna fällde af harm med sin silfverbåge Apollo,
döttrarna Artemis sköt, jägarinnan, som fröjdas åt pilar,
därför att Niobe stolt sig med fagerkindade Leto
aktade lika, som två hade födt, då hon själf födt så många;
alltså de syskonen, fastän blott två, dem alla förgjorde.
Liggande blefvo de kvar i sitt blod i dagarna nio,
ingen det fanns att dem jorda, ty Zeus hade folket förstenat,
men på den tionde jordade dem de himmelske gudar.
Ej hon glömde att äta likväl, när hon tröttnat att gråta.
Borta bland klipporna nu uppå Sipylos’ ödsliga fjällar,
där man tror nymferna lägga sig ner till sin heliga hvila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
