Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
I stora samlingar af forngrekiska epigrammer finnes en
mängd uttalanden rörande den homosexuella erotiken med alla
dess variationer: från den idealiska kärleken till den gröfsta
sinnlighet. Man finner här äfven föreställningen om
homosexuella förhållanden i gudavärlden: Zeus’ till Ganymedes,
Apollos’ till Daphnis o. s. v.
Det estetiska behaget och skönheten hos den harmoniskt
utbildade ynglingens kropp var början till den grekiska
kärleken. Men ynglingens andliga egenskaper värderades ock,
och detta ledde till förädling av denna ynglingakärlek. Den
högtstående greken ville se en skön själ i en skön kropp,
hvarför den andliga kärleken följde genom att utveckla goda
anlag. Detta blef en tacksammare uppgift än att söka
utveckla kvinnan, som alltid stod lågt hos grekerna; det ansågs
t. o. m., att hon ej hade någon själ.
Den grekiska kärleken var hos många förvisso ej af
det idealiska slaget och urartade i allmänhet till den gröfsta
sinnlighet.
Man har mycket talat om homosexualitet hos Sokrates och
Plato.
Sokrates var otvifvelaktigt idealistisk homosexuell, då han
var mycket mottaglig för ynglingars skönhet och kärlek; men
han hyllade ej den sinnliga kärleken, utan betonade kärlekens
andliga sida. Han älskade Alcibiades, och dennes ryktbara
•skönhet, ej blott hans »sköna själ» gjorde elt mäktigt intryck
på honom. Plutarchos säger om dem: »Sokrates’ kärlek var
■ett stort vittnesbörd om ynglingens dygd och ypperliga anlag.
Snart gjorde han honom till sin förtrogne och hörde på en
.älskares ord, hvilken icke eftersträvade någon ovanlig njutning
■eller tiggde kyssar och omfamningar, utan klandrade det orena
i hans själ.» Xenophon låter i sina »Memorabilier» Sokrates
■säga: »Om jag fattar tycke för någon, går jag helt upp i
■sträfvandet att vinna dens genkärlek, som jag själf älskar,
att blifva efterlängtad af den, som jag själf längtar efter».
Han »förstod sig på kärlek», såsom han själf sade.
Af Platos dialoger framgår, att såväl han som Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
