4) Medelhafshöns. Bland Medelhafshönsen finna vi" de lifligaste och till följd af sina goda egenskaper mest spridda djuren: De i vårt land först kända bland dessa voro de spanska hönsen, af hvilka fin- nas följande arter: vitkindade spanska höns, som äro svarta med hvitt ansigte De värpa de största äggen af alla raser, ehuru ej de mest väl smakande. Minorka-höns, äfvenledes svarta, men med karmo- sinrödt ansigte. Andalusiska höns, af en blågrå färg, anses vara de flitigaste värparne af alla, samt Ankona-höns, gökfärgade på blå- grå grundfärg. Afarter af dessa äro Ramelsloher- och Columbia- hönsen Alla spanska höns värpa bra, hafva stora ägg, men ett jem- förelsevis dåligt kött, utvecklas långsamt och äro derför svåra att uppföda och ej så härdiga, att de med någon egentlig fördel kunna rekommenderas för vårt klimat. Främst bland medelhafsraserna sätta vi de italienska eller 8. k. Leghorn-hönsen, hvilka, hvad härdighet och lämplighet för vårt klimat beträffar, äro de. som vi bland de egentliga värp- hönsen varmast vilja rekommendera landets jordbrukare. Deras förträffliga egenskaper göra dem förtjenta af en vidsträckt sprid- - ning och vid en öfverblick af de i vårt land kända rasernas sprid- ning märker man genast. att Leghorn-hönsen, särdeles den hvita varieteten, representera det största antalet. Leghornhönans mest utmärkande egenskap är hennes värp- ningsförmåga. Äggen äro af medelstorlek och väga 55—70 gram stycket samt hafva en fin smak. Hönan värper i medeltal 180 ägg pr år, men kan understundom lemna ända till öfver 200 ägg. Såsom köttdjur äro de icke tjenliga, men hafva som unga dock ett ganska fint och välsmakande kött. Hönan vill icke gerna rufva, men kommer ruflusten på, ligger hon ordentligt samt sköter sina ungar väl. Till följd af den stora liflighet. som är ett utmärkande tecken för denna ras, måste man de första 8 —14 dagarne, som hönan går med kycklingarne, hålla dem på en temligen begränsad plats, emedan kycklingarne eljest hafva svårt att följa henne. Kycklingar växa fort och befjädras utomordentligt hastigt, hvilket, som vi nämnt, är en stor fördel, De allmänna kännetecknen på en fullkomlig typ af denna ras äro följande: Tuppen: Stark, bredt, högt och slätt hufvud; temligen lång och stark näbb; mycket stor, lifligt röd, fullkomligt lodrätt stående och ofvantill vackert rundad, bakhufvudet följande, djupt och regelbundet sågtandad, enkel kam, fri från utväxter; naket, rödt ansigte, fritt från rynkor; långa, tunna kindlappar; väl utveck- lade, hvita öronskifvor med tunna, släta, mot hufvudet tätt slu-