Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afvelsdjurens utväljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
; ;
tupp tilldelas då högst.10 hönor, då man kan räkna på att alla
äggen äro befruktade. Af de tyngre raserna, som äro mera oviga
och klumpiga, torde ett något mindre antal hönor tilldelas hvarje
tupp. De första 10 äggen af hvarje höna användes icke till af-
el emedan en föregående befruktning af annan tupp kan hafva
inverkan på dem.
Af de till rufning bestämda äggen utväljas endast stora,
vackra ägg, som i form och afbildning icke afvika från de nor-
mala äggen af samma ras. Äggen böra rufvas så färska, som
möjligt och helst vara af ungefär samma ålder. men få icke vara
öfver 21 dygn gamla, efter hvilken tid lifskraften hos ägget är
tvifvelaktig och kycklingarne ofta nog blifva svaga.
Sedan kycklingarne blifvit kläckta och börjat växa till, ob-
serveras de noga och de som på ett eller annat sätt ha felaktig
kroppsbygnad, såsom skeft bröstben (hvilket de lätt få genom att
för tidigt få sitta på vagel), sneda tår eller dylikt, sådana som
äro småväxta och tröga att sjelfva söka sig föda, afskiljas och
användas till slagtdjur. De öfriga insättas bland stammen. At
tuppkycklingarne behåller man så många af de största och bäst
utvecklade, som man anser sig behöfva och de öfriga användas
till :slagtdjur.
När hönsstammen är mindre, t. ex. 50 höns eller derunder,
och utrymmet icke medgifver en dylik afsöndring af afvelsdjuren,
måste man ha endast goda tuppar och taga afvelsägg blott efter
sina bästa värphöns samt i öfrigt ställa så, som vi nu angifvit.
För att få er god afkastning af sin stam, bör man sorgfäl-
ligt ötvervaka, att de äldsta hönsen hvarje år slagtas och ersättas
af kycklingar, så att inga gamla hönor. som icke med sina pro-
dukter ens betala foderkostnaden, få finnas qvar. När hönan
värpt 3 år, börjar värpningen aftaga och hon bör då ersättas
med yngre krafter. Det är sålunda tjenligt, att då hon fyller
3 !/2 år taga henne till slagt, hvilken reget äfven bör tillämpas
på tupparne.
för att säkert kunna bedöma hvarje djurs ålder, vilja vi
förorda märkning af djuren. En öfvad hönsuppfödare kan vis-
serligen på djurets hela ställning, men framför allt på fötter och
ben bedöma dess ålder. men då detta icke är fullt tillförlitligt,
är märkning med fotringar det bästa.
Unghönsens fötter och ben äro släta och glatta och tuppens
sporre är ganska litet utvecklad. ’ Vid tilltagande ålder bli benen
mera skrofliga, tuppens -sporre mera utvecklad, lång och skarp,
och på hönan synes, på samma ställe der tu pen har sin sporre,
en liten vårta, som småningom växer ut Sd för hvarje år allt
mer börjar öfvergå till en fullständig sporre. Då hönan blir
gammal, värper hon nästan intet mer och hennes ägg äro obe-
fruktade — det är en »gallhöna», hvars hela väsen närmar sig
tuppens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
