> 26 nast aflägsnas. Man ser efter förnämligast på sidan under vin- gen och på vingens undersida, i fjäderbusken i gumpen och i nacken. På de ställen ohyran sitter, sprutas med äkta persiskt insektpulver och svafvelblomma och omedelbart derefter släppas djuren ut, då ohyran faller af dem. Detta förfaringssätt upp- repas » efter ett par dagar, om det>visar sig, att ohyra då ännu finnes qvar. Skulle den ändock icke försvinna, försöker man med en ingnidning af anisolja blandad med 10 delar rofolja. Börja hönsens kammar förlora sin röda färg, matlusten minska och fjädrarne bli ruggiga i spetsarne, är det ofta ett tecken till att djuren ha ohyra. Hönshuset bör minst 2 gånger om året grundligt rengöras och de inre väggarne minst 1 gång hvitstrykas med klorkalk eller med kalkvatten, hvari blandas renad karbolsyra i förhål- landet 3 delar karbolsyra till«100 delar kalkvatten. När värpningen börjar, göras värpboen i ordning, rengöras väl och inpudras med aska samt förses med torr, frisk halm. Bäst är, om boen hållas något mörka, då detta bidrager att för- hindra den isynnerhet under vintern och början af våren ganska vanliga äggätningen. ' Denna har till stor del sin orsak i att äg- gen äro tunnskaliga. och vid värpningen gå sönder. då hönan genast hackar i sig innehållet och skalet får göra sällskap. Ågg- ätningen meddelar sig med stor hastighet till alla hönsen och man bör derför genast afskilja den höna, som man märker vara äggätare och under någon tid hålla henne särskildt, låta henne värpa i så mörkt bo, som möjligt eller, om detta icke hjelper, i en tunna, hvarpå lägges en af halm flätad matta med ett hål i den midtersta, något sänkta delen, lagom stort för att låta ägget genast efter. värpningen nedfalla derigenom på ett underliggande mjukt halmlager. Slutligen glömmer hon af sin ovana och kan då släppas till de öfriga hönsen. Skulle någon höna vara en oförbätterlig äggätare, är det bäst att göda och slagta henne; in- nan hon fått tillfälle att lära de öfriga hönsen samma konst. Bästa medlet att förebygga den förlustbringande äggätningen är, att rikligen förse djuren med kalkämnen, hafva mörka värpbon och fodra djuren så samt skaffa dem tillräcklig rörelse, att de icke blifva för feta, .å de äfven värpa tunnskaliga ägg. Under vinter, vår och höst släppas djuren sent ut och tidigt in samt aktas noga om morgnarne att de ej släppas ut medan daggen ännu är qvar. På vintern bör alltid en plats utanför hönshuset hållas fri från snö, så att djuren der kunna hålla sig. I snöslask, snöväder eller regn böra de' hållas inne, så framt ej” tillgång finnes till något skjul, der de under sådant väder kunna hålla till. Att under fönstren på hönshuset anbringa ett tak af bräder, temligen långt ut, så att det bildar ett s. k. lä-skjul, hvar- under hönsen ha plats att under ruskigt väder gå ut och få sin föda, är att rekommendera. : :