27 Hönsen äro, liksom de andra husdjuren, äfven utsatta för sjukdomar. Att försöka förekomma dessa, är till stor del det enda vi kunna göra, ty att bota hönan, sedan hon en gång blif- vit sjuk, har för en icke-veterinär sina ganska stora svårigheter. Då en stor del af hönsens sjukdomar dessutom äro af smittosam karakter, bör man vara synnerligen uppmärksam, och om en höna gerna vill gå afsides för sig sjelf. ligga ensam i något hörn, förlorar matlusten och ser ruggig ut, bör hon genast borttagas från den öfriga stammen och hållas särskildt, bäst på ett tem- ligen varmt ställe. Till de dietiska medlen hör, att i hönsens drickesvatten lägga en rostig spik samt vid oordningar i magen tillsätta vattnet med. jernvitriol, 1 tesked till 1 liter vatten. Blitva hönsen något förkylda, gifves dem salmiak, 20 gram till 1 liter vatten i drickeskopparne. Om man lyssnar på hönsen, sedan de på qvällen satt sig . och . då .hör en ”rosslande andning eller snörffande i näsan, är detta ett tecken till förkylning och man tager då bort en sådan höna, sätter henne i värme och låter henne dricka af en sådan blandning, som nyss sades. Skulle det blifva luftrörskatarr. som synes af slembildningen i halsen, då näbben öppnas och tungan något framdrages, gifves 1 matsked 4 gånger dagligen af en blandning utaf 0.5 gr. salmiak, 5 gr. honing och 50 gram vatten. Genom förtärande af omåttliga qvantiteter för kallt vatten. få hönsen stundom en sjukdom, benämnd lös-kräfva, då kräfvan hänger och kännes mjuk och full med vatten. Hönan tages då vid benen och hänges upp och ned, hvarvid kräfvan tryckes, då innehållet utrinner genom näbben. Derefter ingifves en bland- ning af 1 gr, pulveriserad alun och 40 gram vatten, hvaraf gif- ves 1 å 2 matskedar en gång om dagen. Hönan sättes på diet af mest blötfoder och endast litet vatten, som bör vara kylslaget. Motsatsen till denna sjukdom är den s. k. hårda kräfvan, då densamma är fyld med foder, hård och spänd och icke förändras. Man försöker ingitva 1 matsked recinolja, men om detta efter ett par upprepade försök icke hjelper, är en operation nödvän- dig, hvilken är för en ovan svår att verkställa. Mot förstoppning gitves 2 matskedar recinolja och mot diarré begagnas samma medel, hvarefter gifves hafresoppa, I matsked i taget. Vid svårare fall gifves tannin, 5 gr., eller opium, 6 ctgr., blandadt med hvetebrödsmulor och smör till piller. Mot sådana smittosamma sjukdomar, som fjäderfätyfus och dylika, är bäst att genast afskilja de sjuka från de öfriga och inhemta råd af. veterinärläkare. Mot framfall af värptarmen gifves opium, 6 ctgr. i piller, som ofvan anförts, sedan tarmen först noggrant tvättats med ljumt vatten och införts med ett oljadt finger.