Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
og sätter sig på hästen, och tyven og mikkel
og-käliingen vil ligestrax löbe hvad de löbe kan.»
»Ligesom din mund löber bort med dit
forstand, Nels», sade Jens Hansen och gick förargad
in genom sin port.
Niels Larsen blinkade självbelåtet med ena ögat,
slog ljudligt klask med tungan och gick på
klapprande träskor in för att få sig något varmt i kroppen.
Niels Larsen hade talat sanning.
Tärningarna hade fallit; och Skåne skulle göras
svenskt.
En dag vid lillemiddagstiden hade alla som
kunde krypa och gå i den lilla slättbyn samlats
utanför Svend Andersens gård för att se unge Mons
skräddare rida sin eriksgata såsom kunglig majestäts
och kronans dragon. De som inte kunde lämna sina
sysslor eller som måste passa på huset, hängde i
farstudörrarna och tryckte näsorna mot
fönsterrutorna.
Det var ett högtidligt ögonblick, när portarna
flögo upp och skräddaren blev synlig, hög i sadeln
— man och häst i full mondering. Det trindgödda,
blankryktade, brunglänsande nummerstoet frustade
och kråmade sig och gjorde sig till på alla vis, ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
