Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor del av de forna storgårdssläkterna sjönk först
till småhemmanet, varefter sönerna blevo drängar
och döttrarna pigor på deras fäders gårdar eller
flyttade in i husmansrucklena långs vägen, där de
nya herrarne vände baksidan mot dem i deras tur.
Och de många små grottekvarnarne malde och
malde, — malde sädesloften tomma, malde guld in
i kronans kassa. Ty var rustgård var blott en
avbild i det lilla utav kungens stora gård, och det
verk, deras innehavare hade att utföra gent emot
alla som icke läto sig indragas i deras Jag, var en
avspegling av den utplundring i stort, som deras
stormästare själv under namnet reduktion företog
mot de allra största storbönderna, Sverges gamla
adelsätter, vilkas hävdvunna makt hindrade den
inflyttade främlingens att slå rot och trivas. Och
kronans tusentals Svend Andersener uträttade tillhopa
fullt ut så mycket som kungens ena Johan
Gyllen-stjerna. Det var samma verk i samma syfte, det
ena som det andra: skrapa samman allt vad skrapas
kunde, av guld och knektar; ty det verk, som
fullbordades under de par skenbart lugna kvällstimmar,
med vilka sextonhundratalets mordbrännardag gick till
ända, bestod blott i att vrida den nya krigsfacklan,
så att den låge färdig att tändas, när rätta stunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
