Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru, — med dottern till dennas bror. Far, hos
vilken kanske granna minnen från unga år firade
uppståndelsefest, sade ingenting; och mor, som var
svartsjuk på allt annat kvinnoregemente över sönerna
än sitt eget och som minst av allt tyckte om att
påminnas om föregångerskan på rustgården i säng
och säte, höll god min och unnade sig bara den
lilla piken mot sonens smak: »nåja, hon ser ju inte
mycket ut för världen, men . . . .»
Därmed hade man blivit ställd inför det
oundvikliga; ett beslut måste fattas; det unga paret hade
ingen orsak att gå i långdrag med att gifta sig.
Gården var visserligen skuldfri; men det fanns sex
barn, som skulle ha ut var sin hemgift därifrån;
och tre av dem voro lantbrukare, vilka måste ha
var sin gård. Far och mor finge gå på undantag;
det var en given och avgjord sak; men egendomen
var för stor att övertagas av en enda av sönerna;
därtill var kapitalet för litet, även med tillhjälp av
gott gifte och hypotekslån.
Det fanns ingen annan utväg än att stycka
egendomen, klypa den i två hälfter, göra två hemman
av den gamla rustgården, vilken under tvåhundra
år gått hel och odelad i arv från far till son.
Näst äldste sonen, som var praktisk, företag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
