Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en skum och dimmig dag, och det
be-gynte tidigt skymma. Den skånska höstkvällens tunga
svårmod vidrörde dem alla.
«Sjung lite för oss, Johanna,» bad Kjersti.
«Hvad skall jag sjunga! Det är så sällan jag
rört till pianot de sista åren. Jag har väl nästan
glömt allt.»
«Något som passar in i stämningen en sådan
här kväll.»
Värdinnan satt ett ögonblick eftertänksam, reste
sig raskt med ett smil, gick hän till pianot, öppnade
det, satte sig, slog an och sjöng:
Nu vissna mina blommor,
nu falla alla blad.
Nu kommer höst och dagar grå
i ändlöst långan rad.
Och hvarje sparf och råka
de ha sitt trygga bo.
Men han som tog mitt hjertas tro,
han tog ock all min ro.
Och minsta lilla fågel,
han har sin vinterkost.
Mitt hjerta det har ingenting,
när det blir snö och frost.
Doktorn hade stält sig hän vid ett af rummets
tvenne fönster. Han blickade genom rutan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
