- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
9

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

förklarades af ett soligt leende, och hon andades så sakta, knappast
märkbart häfdes hennes behagligt rundade, af en doftande ros prydda
barm.

Denna flicka, vacker som en engel, var jägmästare Lindstams
sjuttonåriga dotter Eida.

Plötsligt afbröts hon i sina tankar < af annalkande steg. Djupt
rodnande vände hon hufvudet åt sidan, och med spänd förväntan
hvilade hennes blick på den punkt, der de på stranden tätt växande
buskarne rörde sig och förrådde, att en person närmade sig.

— Det är han, hviskade flickan, när strax derpå en smärt och
reslig man trädde fram på den öppna platsen och med snabba steg
närmade sig henne.

Den elegant klädde unge mannen, som väl kunde vara vid pass
tjugufyra år gammal, var vacker, som de gamle föreställde sig sina
gudar. På en af hans smala, hvita fingrar blänker en dyrbar ring,
hvars ädelsten blixtrar i den nedgående solens strålar.

Hans manligt vackra ansigte, öfver hvilket ett tänkande allvar
låg utbredt, var lindrigt brynt af solen. Öfverläppen skuggades af
prydliga små mustascher. Hela hans väsen gjorde ett synnerligen
sympatiskt intryck, hvilket ingen förmådde undandraga sig.

Eida hade vid hans närmande sänkt blicken; hennes små fingrar
rörde om bland blommorna i hennes knä, under det samtidigt hennes
barm började våldsamt häfvas.

Med ett djupt andedrag stannade den unge mannen framför den
älskliga jungfrun. På hans ansigte visade sig den lifliga
sinnesrörelsens glödande rodnad.

Sedan slog han sig ned vid hennes sida och fattade den lilla,
fint ådrade handen, hvilken han länge stum pressade mot sina läppar.

— Hur skall jag till fyllest kunna tacka er, min dyra Eida,
för det ni uppfyllt min bön och kommit hit? yttrade han ändtligen
med af sinnesrörelse darrande röst.

Hon teg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free