Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In
O
— Amen! mumlade vikens mot stranden knappast hörbart
skvalpande små vågor. Atnen! hviskade aftonvinden i buskar och
bland blommor, och äfven en sorlande bäck i närheten bringade dem
samma högtidliga fridshelsning.
Redan hade den majestätiska himladrottningen sänkt sig under
vestra horisonten, och hennes glans förbleknade allt mera, och
fortfarande höll baronen den väna gestalten ömt omfamnad, ännu hvilade
de med bröst mot bröst, mållösa, stumma i detta öfvermätt af lycka;
ty läpparne tiga, der älskande hjärtan tala.
Plötsligt spratt flickan till.
— Hvad är det? Hvad var det, som skrämde dig? frågade
mannen.
Mållös stirrade Eida ut i det inbrytande mörkret.
— Jag hörde mitt namn ropas, stammade hon derpå. Jag
olyckligal O, hvad har jag gjort?
— Eidal Eida| ljöd det nu tydligt bortifrån jägmästarbostället.
— Det är min fars röst. Ve mig! hviskade flickan darrande.
— Jag ledsagar dig, min älskling.
— Nej, nej I
— Så följ då med migl Jag skall förswara, jag skall skydda
dig.
— Begär inte det omöjliga, Ragnar! Min faders förbannelse
skulle drabba mig och dermed timligt och evigt förderf.
Hon yttrade dessa ord med sådant eftertryck, att han blef
stående der som fastväxt, under det hon, lättfotad som en älfva,
försvann bland buskarne.
Länge stirrade han åt det håll, der den älskade försvunnit ur
hans åsyn. Sedan blottade han sitt hufvud och riktade blicken mot
himlen.
— Du, allsmäktige, der uppe ofvan stjernetältet är vittne till
den kärleksed, som jag svurit en ädel jungfru; jag vill, jag skall
hålla den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
