Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Ett försmädligt leende krusade den unga enkans läppar. ,
— Så svärmiskt! Men du känner väl inte förnäma herrars
vanor. Så snart baronen tröttnat på dig, skulle han ha kastat bort
dig som en onyttig skräpsak. lians fästmö kunde du aldrig i lifvet
ha blifvit; ty en baron Lilieswärd förnedrar sig inte till den grad,
att han räcker en flicka af folket sin hand.
— Vi ska’ inte tvista om den saken, min fru. Grud är mitt
vittne, att jag var baronens trolofvade, och som sådan är det både
min rättighet och min pligt att tillbakavisa hvarje förolämpning mot
den ädle ynglingen.
Fru Randow var ett rof for vanmäktig vrede.
— Lemna sälen| skrek hon* Packa dig genast i väg härifrån 1
— Nej I svarade Eida fast och bestämdt. ^
— Jaså, du vågar ...
— Min plats är här hos den käre döde, ända till det ögonblick,
då han skall nedbäddas i jordens kalla sköte.
— Du tyckte väl rysligt mycket om honom, hva’? frågade enkan,
i det hon tog ett par steg närmare.
— Hvarför skulle jag förneka det?
— Och han? kom det hväsande öfver kvinnans läppar. Älskade
han också dig?
— Ja, med sin första, rena och ädla kärleks hela glöd och
obegränsade hängifvenhet.
Fru Randow bleknade.
— Har han sagt dig det?
— Han har svurit det vid Gud, den allsmäktige; fastän den
eden var alldeles öfverflödig, ty mitt hjärta trädde på hans kärlek.
— O, en sådan usling ...
— Min frul skrek Eida till.
— Han har ju bedragit mig.
— Det är inte sant.
— Inte? — Jo, kom ihåg, att jag var hans fästmö. Men straffet
har redan nått honom: han ligger der nu kall och död, beröfvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
