- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
52

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

Bokhandlaren stod der alldeles stel af häpnad.

Nu änd ade hans bättre hälft plötsligt sin försmädligt vänliga
ton och h v aste:

— Eläi dige äktenskapsbrytare! Skenhelige hycklare! Ändtligen
har jag kommit uüder fund med dina skamlösa snedsprång. Men
vänta bara, det ska’ bekomma dig allt annat än väl. Jaså, du skäms
inte, dm förhärdade usling, att lägga dig in med andra fruntimmer?
Dat ska’ da, mit» i-jYi, få för, så att din kärlekslåga åtminstone
dämpas en smula. BUr har du med detsamma en liten af betalning, och
mer ska’ du få sp’n.

M ^i dessa ord gaf bon sin herre och man ett par bastanta örfilar.

Men nu hade bokhandlaren återvunnit sin sinnesnärvaro.

—- Hvad tar du dig till, menniska? röt han åt hustrun,
och den fromma minen var helt och hållet försvunnen från hans nu
af vrede blossande ansigte.

— Hvi; d jjg tar mig till? Frågar du verkligen det, du
erke-skälm? r sade fru Klara. Hor du inte, att, jag kommit under fund
med din gr*n;>lö«H use;het? Jag vet nu, att du står i intimt
förhållande till en fallen kvinna, till en sådan der varelse, som lefver
på d*Q förhktügaste af alla laster.

— Ar du spiktter galen, eller hvad kommer det åt dig? utbrast
mannen med väl sp-lad dygdesam förtrytelse. Hur kan du bara
våga riv’ id g ’t; ur/ka sta så fullkomligt grundlösa beskyllningar?

— Grund ösa beskyllningar? härmade honom hustrun. Åh nej,
så svartsjuk och eidiàdig är jag inte, att jag griper mina anklagelser
så att säga ur luften. Jag har klara bevis.

— Jrfg fordrar att få se dessa föregifna bevis, utlät sig
bokhandlaren i hotande ton.

— Åh så dum är jag inte, att jag lemnar ifrån mig ett så
dyrbar-t dokument, hånade hustrun. Men jag skall ord för ord
upprepa hvad du skrifvit til I den der eländiga varelsen, på det att du
må inse, det du nu ändtligen är demaskerad.

Och med en hemsk grimas började hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free