- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
53

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

— »Min dyraste älskling 1»

Längre hann hon ej, innan hon måste ge sitt öfVerfulla hjärta
luft i följande betraktelse:

— Naturligtvis, en sådan der oblyg gatnymf eller hålldam är
den dyra älsklingen, och den laggifta hustrun iar vara glad, om hon
blir tilltalad med sitt dopnamn och inte med grofva öknamn. Gud,
om ändå hin håle ville annamma alla karlar lifs lefvande[

Sedan hon yttrat denna fromma önskan, fortfor hon att upprepa
brefvets innehåll:

— »O, hvad jag längtar efter att åter få träffa dig, min tillbedda
engel ...»

— Ha, ha, ha! skrattade nu bokhandlaren. Åh. det var för
lyckadt! Jaså, inbillar du dig verkligen, att jag skrifvit den der
smörjan? Jo, det var en snygg misstanke! Vet du mte, att unge
Fahlgren, som jag emellanåt bistår med råd och dåd . . .

— Jo, det är just en skön rådgifvare han har, inföll fru Klara.

—- Han var här i går och bad då att få skrifva ett bref, ty han

hade glömt göra det hemma. Det måste vara det brefvet, du fått
fatt i.

— Försök nu inte smälla i mig någon lögn! sade hustrun med
hes röst. Mig bedrar du inte vidare. Jag tror inte ett ord af hvad
du säger, om du också ljuger med aldrig så stor färdighet. Men en
sak säger jag dig: namnet på den der usla menniskan ska’ jag ta
reda på, och sedan ve henne! Hon skall komma att förbanna den
dag, då olyckan ville, att hennes vackra mask ådrog sig din
uppmärksamhet.

— Men jag svär, att du sväfvar i en förskräcklig villfarelse,
Klara, försvarade sig mannen. Om du visste, så orätt du gör mig!

— Bespara dig hvarje vidare mened! svarade hon kallt. Jag
har klara bevis på din brottslighet.

Med dessa ord lemnade den förtörnade frun rummet.

Mannen såg med ett allt annat än vänligt uttryck efter henne
och mumlade förgrymmad:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free